Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read.

torsdag 28 december 2017

Tillsammans För Alltid


Hur orka leva vidare, när det som jag helt gett upp om för så länge sen plötsligt händer och så går allt åt helvete igen? Solen... Glädjen! Jag ska få uppleva kärlek, vara kär, hålla han jag är kär i handen, gå på stranden. Alla drömmar som aldrig blev något av för så länge sen... Plötsligt ska iallafall något litet komma min väg. Vi ska äntligen få träffas. Vi har varit så ledsna vi aldrig fick någon chans. Alltid andra som skulle ha det de skulle ha. Alla andra var viktigare. Deras känslor, behov, önskningar gick före. Vad vi ville fick stå åt sidan. Iallafall är det så det låter.

Han är upprörd, ledsen han blivit förbjuden att höra av sig till mig. Inte förbjuden av mig, utan av någon annan. Han är också sur att vi inte fick prata med varandra, inte lära känna varandra. DE fick! Men inte vi. Nej, då blev alla andra sura. Vi fick hålla oss borta ifrån varandra. Det var ingen inbillning. Det var som det var. Vi fick INTE prata. Men nu skulle vi äntligen få det!

Vi var så glada. Han var glad, jag var överlycklig. Det här var förra hösten. Nu har jag bara tårar. Från att han hade så mycket känslor för mig, från att han ville ha mig i sitt liv, från att han skulle göra plats i sitt liv för mig, så blev jag istället hotad av främmande om jag någonsin kontaktade honom igen. Efter vi setts, efter kyssar och närhet och vi ska vara tillsammans för alltid. Jag säger så till mig själv när jag är där - att vi är kära och om han försvinner igen tar jag livet av mig. Det är perfekt. Äntligen har jag kommit hem. Han är min. Vi hör ihop.


Men sen plötsligt mår han dåligt. Den han ville bort ifrån bjuder hem sig själv till honom. Han mår sämre. Och sämre. Han ska förklara, men sen kan han inte. Han backar, tycker det är bäst för mig kanske att släppa honom. Jag som lovat honom att inte släppa så lätt den här gången. Jag som lovat att stötta honom om han inte kan stå upp för sig själv. Ja, för han sa han inte fick som han ville, att det alltid var någon kvinna som bestämde och att han inte orkade gå emot den där kvinnan. Hon var för tuff. Han orkade inte med hennes bråk. Det var lättast hon fick som hon ville just nu. Men han ville ha mig kvar. Han ville jag skulle vara hans flickvän ändå. Fast vi fick ta det lugnt tills han orkade stå upp emot henne. Vad var problemet?

När han bad mig komma kunde jag stanna för alltid. Han skulle sluta umgås med nån. Helt klart henne. Han skulle bara åka dit en gång till, sen var det vi! Vad hände? Något hände. Något som kunde förstöra hela hans liv. Plötsligt är det bara hon som gäller. Alla hans vänner hatar mig. De verkar dyrka den där kvinnan, som bjöd hem sig själv och måste få som hon vill. Han kanske är för svag att stå upp emot sina vänner också?

Hans dotter verkar gilla den där kvinnan. Kanske hans son också gillar henne? Han kan inte gå emot sina barns vilja. Om de inte tycker om mig och gillar henne... De brukade älska mig. Plötsligt gjorde de inte det. Inget jag gjort. Något elakt deras föräldrar sagt om mig för länge sen. Vet inte vad. Alla barn brukar älska mig. Jag älskar hans barn. Jag älskar honom. Men jag har inte rätt till att älskas. Jag har inte rätt att älska honom. Jag räknas inte.


Jag hånas för jag åkte hem till honom. Jag hånas för att jag älskade honom med hela mitt hjärta, kropp och själ när vi sågs. Jag är inte värd nått. Mitt liv är värdelöst. Jag kan lika gärna dö. Det sista han sa, innan han åkte till jobbet var att jag skulle köra försiktigt för han ville jag skulle leva för hans skull. Vill han att jag ska dö för hans skull nu?

Jag sa jag blev sjuk sist vi blev osams, efter han lovat ta hand om mig för alltid sen svek mig. Han bad ju mig välja honom, skilja mig och så skulle han ta hand om mig mycket bättre. Bara jag stannade och inte flyttade. Han ville aldrig förlora mig.

Jag vill aldrig förlora honom. Jag går sönder. Bit för bit. Vi skulle ju aldrig mer försvinna från varandra. Allt hemskt som hänt. All ondska, alla svek, alla sorger, all smärta. Vi skulle äntligen vara tillsammans. För alltid. Vara glada. Lyckliga. Vad hände? 

LunaIngRuna - Kärlekens Cirkel

fredag 1 december 2017

Brev till någon speciell...


Kära Du,
Varför ens bry dig om att ta kontakt med mig om du ändå inte tycker om mig tillbaka? Du kunde ju istället vara ärlig och berätta VARFÖR du inte tycker om mig. Jag sa ju INNAN - redan i första samtalet - att jag är ÄLDRE än dig. Du sa det inte gjorde något. Att det var hur man klickar som betydde nått. Att jag ändå ser mycket yngre ut än jag är. Och annat osant. Klart du inte vill umgås med någon som är äldre. Förstör din "image". 

Allt handlar väl om att DINA kompisar tycker du är cool? Att du har ett rivjärn till kärring. Ett yrväder. Ett energiknippe som säger till dig var skåpet ska stå. Nån du ser upp till för alla faller för hennes ytliga charm. Nån du känner dig överlägsen för hon tror på alla dina lögner. Så varför ens bry dig om MIG? Du skrev nått som om du trodde jag inte var som förut. Jo, jag är precis som förut, bara sämre. Skriver SAMMA saker till dig som förr. Fast mindre bra. Samma BUDSKAP. Jag ville att du skulle välja RÄTT i livet. 

 

Du valde fel, fel, fel. Tror du verkligen det var rätt val att fråga chans på mig? Bjuda hem mig och lura i mig du har skitmycket känslor för mig? Lura mig att tro det fanns en möjlighet du skulle våga ha mig i ditt liv? Tycker du det var rätt att efter det som hände mellan oss ljuga om mig till andra? Förtala mig som "sinnessjuk" och att jag "trakasserat" dig i många år? Tycker du DET är vägen till framgång, lycka, ärbarhet? Eller vägen till mörker och elände? 

Du ljög om vad du gjorde 1999 och jag förlät dig. För jag förstod. Du ljög igen 2001, men det förstod jag inte direkt för du förstörde helt vårt äktenskap med det du gjorde. Förra året förstår jag ännu mindre. VARFÖR? Vad har jag gjort mot dig, som gör att du torterar mig såhär? Jag är inte sämre än nån annan. Jag är minst lika bra. Så varför OFFRA mig för att ha nån korkad, elak kärring? Hon är så jävla obehaglig jag kan inte fatta det. Att du ser något hos en sån som hon. Helt obegripligt.


Det betyder att du INTE har förmåga att uppskatta mig. Du kan inte se mig, eller hur? Du förstår inte mig, eller hur? Christian förstår inte mig. Han bara "tolererar" mig och spelar offer genom att INTE ge mig det jag behöver - umgänge, samtal, närhet, kärlek. Han kan förstås inte ge mig det som inte finns mellan oss. Vi klickar inte alls. Så jag förstår honom, men inte dig alls. För varför ens bry dig träffa mig, ta reda på ATT vi klickar, för att aldrig mer ha med mig att göra? Lura mig att våga vara kär, sen ta allt ifrån mig? Efter du tjatat som om du VILL jag ska välja DIG, sen väljer du bort mig på det värsta tänkbara sätt. Fullkomligt förkrossande, förödmjukande. VARFÖR?

Du försökte inte ens uppfylla nått du sagt eller att lära känna mig på riktigt. Du bara förtalar mig och väljer att TRO det värsta om mig. Christian han försökte iallafall, trots att vi inte ens klickade sådär perfekt och underbart. Men sen slutade han för jag kan inte känna det där för honom. Han vet det. Det var för länge sen. Nån gång 1990-1991, tror jag, vi märkte det. Jag borde skilt mig. Flyttat hit ner och inte till Västmanland. Redan innan sommaren 1990 borde jag flyttat från Uppsala. Insett att jag var på FEL VÄG. 


Trodde alltid det var meningen att du och jag skulle träffas, men nu ser jag att det sista var förödande för mig. Den som gjort allt värt besväret och sorgen är alla barnen. De är ju det allra bästa. Men det DU har gjort med falska löften och stora känslor, som sen inte finns, är sämre. Det är det som gjort att jag nu vet att jag aldrig kommer få uppleva kärleken, som en del av mitt liv, i ett förhållande. Aldrig få hålla handen, gå på stranden, men någon jag är kär i. Någon som SER MIG, som beundrar mig, som är kär i mig tillbaka. 

Hade vi inte mötts hade jag aldrig fått för mig du förstod mig. Att DU kunde vara han som verkligen tyckte om mig. Det gör du inte. Det är DET som är det sorgligaste. Att jag trodde du gjorde det. Ännu värre att vi klickade när vi träffades. Att det kändes som du var min. Att det var som att komma hem. Sen blev du respektlös, nedvärderande och sen var jag bortkastad som skit på vägen. Efter alla år...

LunaIngRuna - Kärlekens Cirkel

måndag 11 september 2017

The Players Game With Women

When I met that old aquantance Janne last year I told him what I've been up to since my awakening 2006 (mostly). Which is why his lies about me is blatant, and everyone believing them are nuts. Of course I'm "obsessed" now!!!! That is called "being in love". If he ghosts his slapper from the suburbs without any explaination and sending out people to threaten her if she ever tries to contact him - for no reason - and ignores her and lies about her... Will she just say "oh, I'm over him - care face"??? I doubt it. People lack EMPATHY, which is the ability to understand OTHER peoples reactions and emotions. It's NOT nuts to be in shock and awe when someone being so smithen by you, promising to NEVER go away, and being so happy to have you telling you he wants you as a girlfriend, then suddenly vanishing and turning into a MONSTER. 
I had to experience it to finally understand that all his weird behavior from the past - flipping from acting totally in love with me, making huge promises, to vanishing - was not by accident. He finds great pleasure in luring women to LOVE him totally, then humiliate them and treat them like nothing. So his ex-wife was right, when she told me he does not like me. Yes, he obviusly lied to me last fall when he promised me he does not hate me. You have to totally hate someone to do this to another human being. Tricking you to fall in love, by making it out you are in love, flattering alot, charming, bragging to make yourself sound good enough, making promises how well you will take care of the other, and so on. And then totally have ZERO feelings and smearing the one you've lifted up and letting the one longing for you (like there is no purpose in life without him) know that she will NEVER EVER see him again! It's so cruel. It's pure EVIL.
His humiliation has been about making it out as if I've been obsessing about him since 2001. That is when he lied to me he was to take care of me, if I only divorced. His friends don't care he's a liar. They don't care he's a woman abuser. They are totally smithen by him. Like CULT MEMBERS. I know, cause I used to be married to one. We did not divorce cause I believed Janne would come running for me, but cause he was sending out flying monkeys torturing his old friend, and he wanted nothing to do with Janne and was mad at me for giving him second chance. Well, he had at first been contemplating forgiving Janne, but after he ghosted me in the most cruel way possible he just got angry at him. He comforted me when I cried for months, devestated, that Janne had lied again. 
So I know the difference from how smithen he used to be by Janne and how he is now. He is more a man then Janne ever will be. He's just not into me and I'm not into him. We don't have chemistry or attraction, just friendship. We used to be friends and that was the kind of feelings I had for him. No attraction, no falling in love. Looking at how mean Janne treated me when I dared to fall in love and believed in following my heart I can see I was clever choosing to marry a friend. Someone who stayed and took care of me and the children. Not an asshole who lies he will, then vanishes and treats me like filth. Like Janne did. So his friends is the kind who wont question him, and that is why they believe his lies. No matter how insane they are.
The ugly slapper he's with lies deliberately. I know that now. She spreads Janne's lies wide and far, as the truth will show what a pathetic desperate woman she is, who turns on the heartbroken woman instead of her cheating boyfriend. Jane was supposed to just be a friendly woman, someone Janne did not need anymore in his life, as he wanted ME in his life. She knows all of this, so she lies to people that I am a liar. No, you are Jane. Mocking me for being in love when you are in love is dumb at best. Illwilled and wicked at worst. She supports Jannes obvious lies about my behavior, which is only ment to humiliate me and make everyone hate me like Jane does. I suspect that is what Janne has been doing all his life. Put one woman up against another. It's typical Cluster-B "player" tactics. He can sleep around and all his women are fighting each other!
The truth has no importance here - all is deception and illusion. So the FACT that I moved far away from Janne in 2001, and started this plan already in 1998-99 - even before he hit on me - that fact is ignored. Why would I do that if I was obsessing over him? Would I not hang around trying to end his marriage? I did the opposite. In 1999 I tried to make them go back to each other, and wrote a mail to Janne to get his wife to come back to him. Has he EVER admitted that to anyone? Of course not. That would not fit with his deception! In 2000 all the plans to move were already in full swing. My husband had started to work elsewhere and we were looking for a house. That is when Janne phones me up in March 2001 and asks me to stay and to become HIS WOMAN. He begs me to divorce and let him fullfill all my dreams. He is so much in love with me!!! I'm in shock. I keep telling him I just want us to be friends, as I can't understand how he could love me after all his ignoring games.
Janne swears he's been ignoring me cause it's been too painful for him to have anything to do with me. And he promises he will be in contact soon. He also tells me he will come home to me soon, when my husband is at work far away. Of course, Janne doing this is nothing his friends would even acknowledge or believe, as he's told everyone I'm a liar and obsessing with him and making up stories, since I'm insane. I know this as Janne the week after making this phone call tells all those lies to my husband. And I know this as Jane's brother phoned me up in December warning me about the horrific things Janne says about me. Since Jane backed up the lies and lied to cover them her brother soon also believed the lies and stabbed me in the back. I have a hard time trusting people, and his betrayal came when I had started to trust him. Janne's betrayal came when I had given all my trust and love to him.
So no - I am not obsessing cause I'm mentally ill. I'm trying to heal my broken heart and my crushed trust for someone I totally love. I still love him and I don't know how long it will take to stop being in love with him. I miss him every day, every night and I dream about him alot. I wish he'd been for real and that I would had had love of that kind in my life. The kind you have as a woman with a man who finds you utterly adorable and very attractive. He made me feel that way and then he changed and all of that was gone. Everything I do now is filthy and stupid and I feel as if he does not understand me or appreciate me, which were reasons I fell for him. He looked at me as if I was the most beautiful woman on earth. He spoke to me as if he adored everything about me and admired my abilities and qualities. He totally lifted me up, just to put me down in the most horrific way. All of which I know are typical narcopathic tricks to hurt as much as possible someone. The way of EVIL. 

LunaIngRuna - Kärlekens Cirkel
vetteljus.org/karleken

fredag 8 september 2017

Paranoia och Svartsjuka kvinns


Sitter i stugan och är lite djup. Märkte en ny vän från igår unfriendat mig. Funderade på varför. Sa inget, bara lämnade. Därav tankarna. Jag har märkt det. Att folk vill inte veta. Nån som dömde mig skrev argt till mig, utan att veta, sen efter jag gett lite förklaring att han inte ville bli inblandad. Men han agerar som om jag är en 💩 på vägen. Precis som många andra. En del gillade mig jättemycket, tills det fick höra - via min plågoande - att jag var 💩 på vägen. Det var ju DET som var det tråkiga från förr. Att han mobbat mig i flera år. Vet inte hur länge, för efter han sa det där på kräftskivan 1996, om att "måste du vara gravid hela tiden annars kunde vi gå ut", så var han konstig och hela hans familj var otrevliga mot mig månaden efter på hans 30-årskalas. Han har erkänt han har paranoia. Så nej, den där vännen ovan, som inte ville bli inblandad, sa "inget fel på honom", han har fel. Paranoia är invecklat har jag förstått. Suttit i långa samtal med min gamla mor - psykoterapeut. De gör såhär, som han gjort mot mig. Behandlar någon som 💩 utan man gjort något. Värsta de vet är nån de faktiskt får lätt starka känslor för och de projicerar sen över allt det på dig. Så från att han måste se mig för han hade så mycket känslor, så heter det att jag hänger efter honom och jag är tonårsförälskad i honom hela tiden. Så förödmjukande! När du trodde han var så förtjust i dig!!! Att han hade så mycket känslor för dig! Så du låter dig själv känna och bli kär och sen mobbas du som "crazy stalker" efteråt. Hela ens självkänsla blir fullkomligt krossad. Därför jag flyttade 2001 till en annan del av landet. Då räckte det med att han lovat upp sig själv och sagt han skulle komma hem till mig. Plötsligt var jag en sinnessjuk människa. Så alla som tror utan att veta, alla som inte vill bli inblandade, men ändå agerar efter förtal - alla ni är medskyldiga i vanföreställningen - illusionen. Det är detsamma i det lilla som i det stora. Människor slaktas, mördas och krig föröder pga människor som är som NI - NI som föredrar illusioner och lögner före att veta, att tänka. 


Han vet att jag inte haft minsta att göra med honom. Han ljuger. Han vet att jag flyttade därifrån 2001, haft massor av barn och djur och andra intressen. Han vet att jag varit fullkomligt besatt av The Awakening i många år, för jag berättade det för honom. Han vet att jag inte tänkt mer än flyktigt på honom sen över 10 år, när vi fick kontakt igen. För jag sa det till honom. Han ljuger och säger jag stalkat honom hela den tiden. Att jag varit tonårsförälskad i honom alla dessa år. Herregud, efter han hängde ut mig på nätet som crazy stalker och förtalade mig runt och brett i många år. Efter han hotade mina barn med socialen och försökte övertyga min man att låsa in mig på psyket. HALLÅ!!!! Hur dumma är folk. Jag har varit sårad, chockad, känt mig sviken in i märgen. Jag trodde på honom när han ringde 8 mars 2001 och "friade". Jag trodde det för han var min mans bästa vän. Min man trodde på honom! Ljug, ljug, ljug. Jag vet ju nu vad han ville, när jag gav honom hans andra chans. Han ville få chansen att förföra mig, lovvy-dovva med mig och sen ljuga om mig som sinnessjuk stalker igen, efter han bett mig höra av mig "så mycket jag vill". Han ville jag skulle kränkas in i märgen. Bli superkär i honom och förlåta honom och sen kan han använda min smärta över alla hans sjuka lögner som bevis på hans lögner. För folk tänker inte. Vad hände först??!! Text efter jag hört han ljuger blir bevis på lögnerna!!!! Meddelande om att jag "stalkat rätt" på hans Facebook, blir ett erkännande att jag stalkat honom i 16 år. Folk är fullkomligt rubbade. Sinnessjuka. Är man det förtjänar man vad man får. Är det bara MAT, SEX och SPORT som man bryr sig om är man ett djur. Då blir man snart ett djur. 85% av er människor kommer snart att vara så fördummade att ni kvalificerar som kor. 😳 Helt enligt planen. Jag är inte intresserad av någon som är så illojal, som den här mannen är. Men hur ska jag "unlove my heart"? 


Jag vågade älska honom, när han låtsades vilja det. Sen tog han all sin kärlek och gav någon annan. En hatisk kvinna som är en dålig vinnare. Häcklar mig som "smutsig, äcklig och trasig" på sin FB, för att hennes nya karl spelade singel och bjöd hem mig och bad om en andra chans. Han sa han var en player till mig och flinade menande när jag berättade varför jag gifte mig med hans fd bästis. För jag tröttnade på killar som ville vara med mig, men inte ihop med mig. Jag förtjänar att någon jag älskar vill vara ihop med mig. Jag gifte mig med någon för att han ville vara ihop med mig, inte för att jag ville det. Vi var vänner, och sen många år tillbaka har vi bara varit vänner. Kärlek är inte för alla tydligen. Vissa är till för att luras och krossa. Kvinnan skriver de ska krossa mig. Jamen, det har ni redan gjort, lilla vännen. Hon hotade mig direkt hon fick höra om otroheten. Helt sjuka hotelser! Jag var arg karln inte kunde berätta vad han ville med OSS. Hon är arg på mig för att karln bad mig om en andra chans och spelade singel! På mig! Hon ljuger om att jag gjort illa hennes barn, henne, hennes familj. Jag berättar MIN SANNING. Jag har rätt till att leva och berätta min sanning. Jag vägrar ta hans lögner om mig. Jag hade kommit helt över honom nån gång 2004-2006 - minns inte exakt längre. Över 10 år innan han hör av sig till mig igen. Jag blev kär i honom för 10 månader sen. Kvinnan ljuger på sin FB samma sak alla runt mannen tror och säger - att jag hängt efter honom i många år, varit förälskad i honom sen 2001. Nej, han flörtade med mig och charmade på mig 1999. Det var då jag föll big time för honom. Det var då jag kände det som om han var min "stora kärlek". Han är visst bra på att få kvinnor att känna så har jag hört. 


2001 fick jag nog av hans utfrysning och mobbning och skrev till honom att lämna oss ifred. Då ringde han och "friade" och hängde sen ut mig som crazy stalker. Vi blev fruktansvärt chockade - både jag och hans bästis. Jag pratade skitmycket om saken tills jag tröttnade och glömde bort skiten. Förra hösten blev jag nyfiken om hur hans liv var efter all skit han gjort. Han märkte jag snokade och kontaktade mig och ville träffas, ha en andra chans. Jag blev glad när han sa han mådde bättre nu, vågade stå för saker, var en viking, en man. Nej, han var en skitstövel och tramsade och lurades. Han bjöd hem mig ett par dagar efter han varit och hälsat på sin "flickvän". Sen kom hon hem till honom dagen efter jag varit där. Kändes hemskt när jag fick reda på det. Att han ljög igen för mig, att han ville jag skulle vara en hemlighet, att han började ljuga om mig till folk. Allt som varit tråkigt förr i tiden. Varför är det en sån här människa jag kan bli kär i? Ian, Irland, snickare, stuga vid skogen, alla våra barn, tusen år sen. Han tror säkert jag är knäpp, men jag dog vid första förlossningen och han satt ensam i mörkret i vår stuga. Så skrev han efter vi setts - ensam i detta mörker - och så kraschade han. Han slutade vara lurig och flörtig. Han som velat haft mig kvar, bakom ryggen på flickvännen. Ja, han är en player, men mig verkar han alltid bli helt knasig runt. Så min mor - psykoterapeuten - säger att väcks starka känslor hos en paranoiker måste han förstöra det. Han verkade lycklig med mig, han skrev "var inte olycklig alls med dig". Sen måste jag bort och jag måste kränkas så mycket som möjligt. 


Kvinnan skriver så sjuka saker hon kan på sin Facebook. Förstår hon fått mycket från sin karl. Jag försöker att inte skriva namnen på dem. I början hashtaggade jag dem för jag var sjukt arg på SVEKET och alla HOTEN. Ibland råkar jag säga hela hennes namn i mina självterapivideos, som är olistade (inte offentliga). Men vad har hon att dölja? Hon hotade mig! Hon lägger upp hela sin familj offentligt på Facebook. Hon vet ingenting om mig och mina barn och barnbarn, men ljuger det hon inte vet. Jag säger bara det jag ser och hört. Jag har hört mycket skit om henne, men säger alltid vem som sagt det eller skrivit det. Sant eller inte, så är det. Hon hittar bara på. Det hon skriver på Facebook är påhitt och det hon hotat mig för är påhitt. Hon skulle anmäla mig till polisen för 15 text. Som jag inte skickat! Men herregud - 15 text är ingenting, så spela roll om det varit sant! Ljuget är ju att det var 6 text, inte 15.

LunaIngRuna - Kärlekens Cirkel
vetteljus.org/karleken






onsdag 7 juni 2017

Hur Tänker En Kriminell?


Jag försöker få veta vad som pågår med min söting som ghostade mig utan
minsta förklaring. Bara ett text "kan inte förklara mer" och sen hotelser från hans
rabida flickvän och hennes galna brorsa. Det är vad jag håller på med!!!!
I en värld där hjärtat och kärleken och respekten för dina medmänniskor helt saknar värde är det makt och den egna trånga världssynen som gäller. Andras känslor och rättigheter är helt irrelevanta. Så hur hände det här? Som mina tidigare bloggar talat om gav jag en narcissist en andra chans. Jag är säker på att han är en narcissist, för bakom alla historier verkar det alltid vara någon form av lögn. Ingenting han någonsin sagt till mig, eller några känslor han visat för mig, eller någon gemenskap har troligen varit sann. Det krossar mitt hjärta, för där satt vi och pratade med varandra och allting var helt perfekt och underbart. Han rörde vid mitt hår och vi tyckte det kändes som om vi alltid känt varandra. Var inget av det sant för honom? För sen försvann han och vägrade säga vad som pågick. Jo, han sa något första kvällen efter jag kom hem, när jag ringde honom och han var glad jag ringt. Sen svarade han inte på 3 veckor någon gång jag försökte ringa och han ringde aldrig mig, även om han lovade flera gånger. När han väl svarade lät han som en skitstövel och så stönade han irriterat när han hörde det var jag och la på. Vart tog min söta snickare vägen? 

Mina tidigare bloggar har handlat mycket om hur jag plötsligt fick hotelser om advokater pga den textkontakt jag haft med honom. Han verkar ha mer eller mindre på vilje låtit bli att ge raka besked och känslan att han bara gjort så för att djävlas med mig gör mig illamående. Var är han jag håller av? Han har varit försvunnen i månader, efter några oroande text om att han hade problem och skulle ringa. Sen ett text om att han inte kunde berätta, men att jag kunde släppa honom om det var bäst för mig. Efter det slänger han luren i mitt öra och strax efter kommer hotelserna för att jag textat honom. Allting är sjukt. Varför kunde han inte bara ringa och tala med mig? Varför när han kunde ringa och berätta att han ville träffa mig och han kunde ringa och säga han ville fortsätta träffa mig? Varför kunde han inte bara ringa och säga att han inte ville det längre? Varför blev han arg på mig, när vi hade haft det supermysigt ihop? Jag gråter. Jag har gråtit i månader. Sen denna sjuka människa som ringt mig och sen ringt hem när jag inte var här och sagt lögner och elaka saker. Han som jag trodde var min vän, men som vände kappan efter vinden när han talat med han jag tror är malign.

Klart jag gjort. Vill ju får reda på vad som pågår och allra helst något om vad det
är som sägs om mig nu, som gör att alla är skitotrevliga och helt sinnessjuka
mot mig igen. Samma sak som hände efter hans förtalskampanj 2001.
Så nu hotar även hans snuskiga vän vårt barn! Allting är precis som 2001.
Och nu hotelser på Facebook från en dömd pedofil. Jag trodde min söta snickare hatade pedofiler. Jag trodde han var som jag minns honom. Som han var när vi pratade med varandra, när vi träffades. Men vem är han? Tycker han om pedofiler nu? Varför hatar han mig? Jag måste tala med honom, om honom, för han och jag träffades och allting var underbart, sen försvann han. Hur kan han tro jag är som en lampa? Som man kan sätta på och av med ett klick. Jag gråter. Jag sörjer. Jag längtar. Jag hittade vad jag letat efter, men det var bara en paus i galenskapen. Nu är allting precis så fel som det alltid är i den här världen. Men en kort stund var det vi två. Allting var helt perfekt. Allting annat var borta, utanför, och vi var bara ensamma tillsammans. Äntligen. Efter alla dessa år. Jag trodde aldrig jag skulle kunna känna så för honom igen. Trodde jag aldrig skulle kunna känna så för någon. Trodde att det han gjort var för mycket för mig. Att jag skulle inte kunna se honom som jag gjorde förut. Men han var plötsligt precis sån och allting var helt perfekt och underbart och till slut var allting helt rätt.

Sen ändrades något. Jag kände att det kom ett mörker och han skrev ett text om mörker. Sen fick jag inga mer pillemariska roliga text. Glädjen dog. Han lät stressad och irriterad eller taskigt retsam. Som om han bara låtsades. Det var sen hoten kom och han verkade pressad. Något väldigt fel pågick och jag förstod att han ljög om mig igen. Han kallade mig "crazy stalker" och sa saker som om han knappt kände mig. Ändå gjorde han det, så vad är sant? Vad är historien han har spunnit, som gör att alla som känner honom numer hatar mig? Jag har sökt svar. Jag har lagt till hans vänner på mitt Facebook och de flesta vill inte veta av mig. Ibland lägger nån till mig och tar sen bort mig igen. Vad är det som händer? Varför gör de såhär? Jag vet ju att han sagt sjuka saker om mig till kvinnan han flyttat ihop med under tiden han låtsades att han skulle ringa och förklara, men inte gjorde det. Men varför reagerar alla de andra så konstigt? Har han ljugit för alla? Varför?

Nej, för att jag textat till mannen som bett mig hålla kontakten och aldrig bett
mig att sluta hålla kontakten. DET blev jag hotad för. Och jag blev hotad med...
(riktigt vad vet jag inte) ...om jag inte slutade ha känslor för honom!
Till slut lyckas jag få någon av hans vänner att ge mig feedback. Jag hade frågat två jag kände till som trevliga. En han själv sagt var en trevlig prick och så en som varit trevlig mot mig, tills han plötsligt ändrade sig. Jag frågade för jag hade inte sett eller hört något från min söta snickare på över två månader. Jag oroade mig för en kvinna kontaktade mig och sa att snickarens nya sambo var en psyksjuk galning. Han hade ju sagt han var rädd han inte skulle klara att stå upp emot henne, så tänk om han ändå tyckt om mig på riktigt. Tänk om han inte ljugit och bara varit svag, som han skrev. Men varför luren i örat på mig? Och hur svag kan man vara så man inte klarar av att ringa eller texta och förklara för någon som håller en så kär? Jag vet inte, men för mig låter det som en sadistisk människa mer än en som är bara svag. För svag för att stå upp för vad han själv vill, alltså. Om han inte klarar av att stå upp för oss borde han väl ändå bry sig så mycket att han tröstade mig och sa som det var? Men nej.

Det var i oktober vi fick kontakt och i november vi sågs och i december jag fick veta att han svikit oss igen. Han hade lovat att inte försvinna igen och sen försvann han. Jag fick veta att han aldrig någonsin skulle kontakta mig. Jag kan inte se någon annan orsak till det än för att han vet hur illa han gör mig, när han säger det. För han ville få mig att känna igen för honom så han kunde överge mig igen. Precis som 1999 och som 2001. Då hade jag ju skrivit att han aldrig mer skulle höra av sig, för jag ville komma över honom. Då hade han istället ringt och berättat hur han kände och vad han ville. Men det var aldrig sant, helt och fullt. Det som hände 2016 visar att det var inte sant. Vad jag än gjort hade jag aldrig fått ha honom i mitt liv, för han vill inte det. Varför? Inga svar skulle jag få. Aldrig. Varför ville han träffa mig och få en andra chans, om han inte ville? Inga svar. Jag sökte svar. Så till slut i februari får jag tag på en vän, som visst var en trevlig prick, och han är åtminstone anständig nog att säga som det är. Han mår bra, men vill inte ha mig i sitt liv. Jag får inte veta varför, men att jag ska låta honom leva sitt liv. Jag ska lämna honom ifred att leva sitt liv.

Nej, jag skrev att jag skojade att jag stalkade, inte att jag stalkade. Såhär blir det
när man kommunicerar med maligna människor. De skriver om det du säger till
något helt annat, oftast tvärtom, mot vad du egentligen säger. Hur noga du än är!
Jag har alltid lämnat honom ifred att leva sitt liv. Jag levde mitt liv, när han frågade mig 1996 varför jag alltid var gravid, annars kunde vi gått ut. Jag levde mitt liv, när han kom hem till mig 1999 och fick mig att lova att aldrig någonsin sluta skriva mail till honom. Sen frågade han om han fick gå ut med mig. Ensam. Sen levde jag mitt liv och lämnade honom ifred, när han ringde till mig 2001 och bad mig skilja mig och bli hans kvinna och stanna i Västmanland. Jag lämnade honom ifred att leva hans liv, men han fick mig att skilja mig, om och om igen. För vad? Han vill ju inte ha mig. Han sa 2001 att om jag bara skilde mig och blev hans fick jag ha honom i mitt liv. Då skulle han göra allt som jag ville. Allt var upp till mig. Bara jag skilde mig. Men sen ändrade han sig. Han måste ändrat sig. För sen spred han ut att jag var en galen kvinna som trakasserade honom och förföljde honom. När då? Han var den som ringt mig, efter jag bett honom inte höra av sig. Hur blev det jag som förföljde honom?

Jag lämnade honom ifred. I många många år lämnade jag honom ifred. Jag visste inte vem han levde med eller vad han gjorde. Jag lämnade honom ifred efter han skilt sig. Jag lämnade honom ifred när han satt i fängelse i många år. Inte ett ljud. Inte ett kort. Inte ett brev. Inte ett telefonsamtal. Inte ett text. Inte ett mail. Ingenting. Så vad menar alla som tror att jag vägrat lämna honom ifred? Hur har jag inte lämnat honom ifred? Jag kollade hans Facebook i höstas. För att han inte skulle tro att jag förföljde honom kollade jag från ett annat konto jag bara öppnat för att kunna se. Jag var nyfiken, men ville inte han skulle veta att det var jag. Nej, bara någon helt vanlig kvinna. Ingen särskild. Innan hade jag kollat lite från ett annat konto. Jag var rädd han skulle förstå det var jag och gjorde mig lite konstig och annorlunda. Men sen blev jag frestad. Tänk om han glömt allt dumt från förr och ändå, kanske ändå ångrade hur det blev då. Så jag la upp lite hintar här och där och sen plötsligt, efter bara nån vecka eller så efter jag lagt ut ledtrådar, så kontaktade han mig. Jag blev så glad!

Trots att han själv tjatar om "i 16 år" fattar han inte varför 2001 är viktigt!
Det var ju då mannen ifråga hittade på att jag förföljde honom för att dölja
vad han hittat på, vilket är det jag skriver om. Allt han sagt om min psyke,
min stalkning, mina känslor är ju antingen projektioner eller distraktion.

Vi pratades vid och allting var helt sagolikt underbart. Jag tror jag blev kär på en gång. Hur gör han? Han bjöd hem mig om fyra dagar redan och han skulle ta en hel dag ledigt och lära känna mig, men jag hade inte tid. Skulle något slutat annorlunda om jag haft tid? Tror inte det. Men kanske. Man vet inte. När vi till slut träffades hade han redan bestämt sig för att vara med den där arga kvinnan, tror jag. Men det var roligt att vi ändå kunde träffas och lära känna varandra lite. Han var så gullig och snäll och lite lurig och busig. Han var också sur och butter, när den där kvinnan textade och hennes barn ville ha uppmärksamhet. Det kändes dåligt. Jag ville det skulle vara bara vi två. Äntligen. Inte någon annan. Sen efter jag kom hem och jag nu visste hon var på riktigt så letade jag upp mer om henne på Facebook. Jag retade mig på att hon fanns. Alltid någon annan. Det är aldrig min tur, aldrig jag. Samma sak som alltid. Alltid andra hand, inte ända fram. Oavsett om jag är bäst eller inte, så är jag inte bra nog. Kanske för att jag är. Lagom är bäst. Ibland är less more, som man säger!

Nej, jag har alltid lämnat honom ifred, tills han råkar få syn på mig och vill träffa mig. Nu fick han det. Nu ska han aldrig mer träffa mig. Han vill aldrig mer se mig och jag får inte komma i närheten av honom har jag hört. Varför? Vad är de rädda för? Vad kommer hända om vi ses igen? Jag förstår inte. Varför ska jag lämna honom ifred? Vad händer när jag inte gör det? Vad är så farligt med att jag existerar på den här jorden att hans vänner verkar hata mig, utan jag gjort varken dem eller honom något? Fick hotelser på Facebook häromdagen. Riktigt sjuka hot. För jag har försökt få någon att ge mig feedback. För den trevlige pricken som svarat och sagt jag ska lämna mannen ifred, han ville inte bli inblandad. Sen blockade han mig från mitt häxkonto, som mannen sagt att han och jag alltid skulle vara vänner på. Han och jag och vår lilla hemlighet. Sen försvann han och han och jag fanns inte mer. Bara jag. Och ingenting? Jo, någonting. Min längtan. Så jag pratade och pratade. Dag ut och dag in med mig själv. Om honom. 

Trots att han läste meddelandetråden där mannen två gånger kallar sig själv
för paranoid, så häcklas jag för detta och ignoreras för allt annat. Typiskt!
Men så nu häromdagen blev pedofilen arg för att jag addat honom som vän igen. Han och hans fästmö. En ung tjej. Ja, han är ju pedofil, så klart hon var ung. Han kunde inte tro att hans vän kunde varit intresserad av mig. Nej, för jag är inget barn. Svårt för en pedofil att tro att somliga inte bara tycker om barn. Han hotade från första början för att jag lagt till mannens vänner på Facebook. Från olika konton. Ja, för någon förtalar ju mig och då vägrar de lägga till mig och de vill inte tala med mig. De blir arga och sura och till och med den trevlige pricken hade ju blockat mig. Varför? Kanske för jag sa som det var. De enda som blir arga för man talar om sanningen är ju de som är investerade i lögnen. Vad är lögnen? Jag ville veta vad den var. Hur gick den? Jag kände till att jag anklagades i december för texten jag skickat till mannen. Att de var trakassering. Nej, det var trakassering av honom att vägra svara rakt ut och fortsätta låta mig hoppas. Jag frågar igen och igen om jag ska försvinna, om han valt den där andra kvinnan. Inget svar. Häng kvar. Jag ringer. Förklarar snart. 

Men de texten var inte trakassering, så då fick jag veta att mina text efter jag blivit anklagad för att trakassera mannen, nu var DE bevis på min trakassering. Jamen, jag var ju redan anklagad innan dem, så hur kan beviset komma till efter anklagelsen? Samma sak med deras stalkinganklagelse. Beviset på att jag stalkar är vad jag gjort efter de anklagade mig. Att jag har gjort videosar jag kallar för stalking, fast de inte är det. Inget av det jag gör i dem är stalking. Jag bara pratar och kollar runt på Facebook när jag påstår jag stalkar. Det är ett skämt! Kanske säger något taskigt om ett foto här och där, men det är inte stalkning. Det är internet. Massor kollar på internet på sina videos. Skämtet är alltså att jag inte stalkar, när jag säger att jag gör det. Jag skojar att jag stalkar, jag stalkar inte och kallar det skoj. Det var vad pedofilen trodde jag menade. Att jag stalkade och kallade det ett skämt. Han tyckte inte det var kul med stalking och sen stalkade han mig på riktigt. Dvs han letade upp hemlig information om min familj och använde den att hota mig med. DET är vad stalking är på riktigt!

Jag har aldrig sagt till mannen att jag stalkat honom. Jag skrev skämtsam jag
hittat hans Facebook. Han är den som kallat mig stalker i många år, utan minsta
belägg för förtalet och det vet han. Han ljög för att dölja vad han själv gjort.
Pedofilen var dock behjälplig i att berätta närmare vad för sjuka saker mannen säger om mig. Han som jag drömde var min allra sötaste och finaste. Vad kunde han säga efter att bara ha varit lycklig med mig och allting jag gjorde var gott, tyckte han? Varför skulle han ens vilja säga ett ont ord till någon som bara gjort gott för honom? Jo, han säger att jag konstant förföljt och trakasserat honom - oavbrutet - under 16 års tid. Jag skojar inte. Jag gråter. Jag säger att jag lider och gråter över den ondska som krävs att ljuga på det viset om någon som bara gjort gott. Han är den som gjort ont. Han gjorde mig ont 1999 när han låtsades vara glad i mig och ville gå ut med mig, sen mobbade han ut mig och hörde inte av sig på två år till mig. Han gjorde mig fruktansvärt illa när han 2001 lovade göra mig lycklig och svor att han hade mig så kär och inte kunde leva med att bara vara vän med mig. Han gjorde mig illa för det var bara en lögn och strax efter jagade han mig med spott och spe från bygden.

Pedofilen avslöjade att mannen anser mina känslor för honom barnsliga och löjliga. Det är bara en tonårsförälskelse och inte riktiga känslor jag har, fick jag veta. För att inte vara riktiga känslor gör de jävligt ont, och ärligen, hur kan hans ena historia om en galen stalker som varit besatt oavbrutet i 16 år passa ihop med en fjollig liten tonårsförälskelse? Såna är ju kortlivade och sen får man någon annan på hjärnan. Men allra viktigast i allt det här... Varför tar mannen kontakt med sin galna stalker och bjuder hem henne? Det kunde pedofilen redogöra för. Jo, för mannen trodde jag slutat vara en galen stalker och sen upptäckte han att jag var ju det iallafall. Jaså, så jag hade stalkat honom utan han märkt det i alla de där åren? Hur kan han då veta om att det skett? Ett osynligt brott!!! Så behändigt. Som ett mord utan något lik. Ett bankrån utan saknade pengar eller värdesaker. En våldtäkt utan ett offer. Vad är det för ett brott? Ett som någon hittat på, förstås.

Skämtet är att jag låtsas att jag stalkar när jag inte gör det. Nedan ser man ju
tydligt att mannen fattar att jag skojar att jag är en stalker. Har bara kollat in
hans Facebook! Man ser ju att han är glad att jag är där, så varför tror han nu
plötsligt att jag är en stalkar igen, som den här otrevlige tölpen berättar?
Narcissister skämmer dig för dina känslor. De vill först ha dem och de svämmar ofta över med sina egna storslagna känslor och lockar dig att öppna ditt hjärta och välla din kärlek över dem. Sen vänder de kappan efter vinden och hånar dig för DINA känslor, för nu tar de inte längre ansvar för sina. De har de kanske gett till någon annan, som den här mannen verkar ha gjort. Jag fick dem inte. Och nu ska jag hånas och förlöjligas för att jag kände med hela mitt hjärta min kärleksglöd. Äntligen fick jag visa honom hur mycket jag håller av honom. Jag fick en kort stund glömma bort allt elakt han gjorde mig de där åren. Jag ville glömma och älska och förlåta. Jag ville hålla honom intill mig och känna att vi hörde ihop. Han och jag, en enhet, ett löfte om något stort. Jag kände det 1999 att det var något. Han sa det till mig i telefonen att han lite ångrat han inte gjorde något den gången. Sen verkar han glömt bort allt vi talade om i telefonen, och nu verkar han även glömt allt vi talade om när vi sågs. Det är som om ingenting av allt det hänt längre. Han känner inte mig längre. Från bästis till främling.

Det var väl ungefär det som var hans förtal av mig förstod jag på pedofilen. En tonårsförälskad gammal kärring, som hängt efter honom i 16 år utan uppehåll och det trots att hon har man och barn. Men han visste ju vad han orsakade 1999 med sin flört. Han visste ju vad han satt igång med sitt frieri 2001. Han visste vad som var verkligheten 2016. Han visste sanningen om äktenskapet och vad som hänt nu i år. Varför skriver då hans pedofilvän sådär? Vad är meningen att tjata om ett sen länge dött förhållande och barn som är vuxna? Massor av gifta människor med små barn skiljer sig och blir ihop med någon annan. Vad är det för konstiga människor, som ser det som något hemskt? Lever de i en gammal svart-vit film från 40-talet? Det verkar så. Inte lever de i nutiden och inte i verkligheten. Men de kan leva i en narcissists skamfyllda värld. Han vet ju hur tabu det är att stöta på en bästa väns fru, så han har fört över sin egen skuld på mig. 

Han har helt missuppfattat allting. Jag har försökt få veta vad FÖRTALET går ut
på som mannen håller på med igen. Mer exakt. Hans mobbning går ut på att först
vara superintresserad av mig, sen ignorera mig och sprida ut osanningar om mig.
Jag förstod på pedofilen att han inte kunde läsa och förstå ett ord jag skrev om sanningen. Hans hjärna var upphakad på den saga han hört från sagoberättaren. Han förstod inte att det som hände 2001 är varför sagan om att jag stalkat börjar det året. 16 år sen är 2001. Det var då mannen bad mig skilja mig. Jag är inte arg på honom för det. Ingen är arg på honom för det. Jag är bara arg för att han inte menade det, inte för att han sa det. Snarare är jag besviken att han inte menade det. Inte för att han måste genomfört det, utan för att jag velat att han haft mig kär, som jag har honom för alltid kär. Jag håller honom nära mitt hjärta. Men det är inte detsamma som att alltid vara kär i honom. Ofta har jag inte ens tänkt på honom på lång tid, för jag har haft så mycket annat. Jag har varit inne i så många andra saker som fångat hela mitt intresse, att den här mannen blivit en sidotanke. Han har också varit väldigt ogillad för hans lögner. Det är hans svek och lögner som svider. Ilskan för att han kunde göra så mot mig har överskuggat allting annat om honom.

Men i höstas var allt det borta, tills han började retas med mig och jag blev arg. Då mindes jag hur arg jag var på en del saker. Jag tror inte han brydde sig längre vid det laget att jag skrev om det. Eller gjorde han? Jag ska inte få veta om han blev ledsen när jag tog upp de sakerna. Jag önskar jag fick träffa honom och krama om honom och säga att jag ändå alltid håller honom kär. Varför är det löjligt? Det är moget och vuxet att våga hålla andra människor nära ditt hjärta. Jag höll honom nära mitt hjärta sen första gången vi sågs. Det är vackert och fint. Men en narcissist är barnslig och omogen och ser inte skönheten och kärleken som vuxna gör. De förlöjligar och så tror de kärlek är något helt annat. De tror kärlek är en egoism två stycken delar, där andra ska kränkas och hånas. Deras kärlek ska skönmålas som unik och bara för två. Kärlek är mellan många, vänner, familj, inte bara mellan två. Jag ville ju bara vara hans vän, för jag visste han inte ville vara det han sa 2001. Jag hade rätt. Det var perfekt och underbart, men han ville inte ändå. Så hur vi än ser på det så var det ju HAN som gjorde det blev såhär. Därför.

När narcissister inte kan komma på något motargument skrattar de bara.
För sanningen har inget intresse, bara att vinna debatten, för en lögnare.
Allt jag skrivit är sanning. Vi skämtade. Mannen sa det på kvällen 15/11.
Han låg till vänster om mig och vi pratade och myste och skojade.
Allt prat om hur löjlig jag är, hur fel jag är, hur dumt jag gör, är för att skylla allt det på mig. Det är "victim blame". Jag kan skriva det i oändlighet, men det spelar ingen roll för de som tror på sagor. Jag skrev det till pedofilen och han fattade ingenting om 2001. Inte ens fast han läst meddelandetråden från 2016 fattade han någonting. Han lurade sig själv att en man som blivit stalkad av en galen kvinna skulle få lust att ändå träffa henne och bli GLAD för att hon vill se honom. Det är bara för sinnessjukt att förstå, att någon kan tro något sånt. Men sen såg jag han var pedofil och jag insåg att han var sinnessjuk. Men varför umgås min sötnos med såna as? Och vad är det för brott kvinnan han är med är dömd för? Varför vill han vara med kriminella, när han sa till mig han ville bort från dem? Och varför ville han träffa mig? När han sen aldrig mer vill se mig? Fast vi hade perfekt kemi? Eller har han det med nästan alla? Jag textade honom så många frågor och skrev att han kunde svara när han kommit på svaren. Men jag ska aldrig få veta.

Sann kärlek håller i sig år ut och år in. Man kanske gör annat och bara tänker ibland på nån. Man kan även vara riktigt arg och ledsen långa tider över svek och lögner, men är det sann kärlek så hittar man förlåtelsen och en vilja att ge en andra chans. Det här var hans andra chans. Jag valde att glömma bort sveken och lögnerna han sagt. Jag valde att lita på honom en sista gång. För jag håller honom alltid kär. Tills jag inte orkar komma ihåg mer. Tills sveken blir för stora. Då väljer jag att glömma och då försvinner något alldeles speciellt och underbart. Något som kunde blivit stort, men han valde alltid något annat. Förra gången blev det som det blev och nu kommer det bli som det blir. Och allting kommer vara helt utan mig. Jag har inget med hur hans liv blev att göra. Ingenting. Hur bra blev det? Jag tror inte jag velat vara närmare honom än såhär, om han vill leva det liv han levt, eller det liv han lever. Hans val av liv känns väldigt väldigt fel för mig. Mitt val av liv är helt annorlunda.
Ja, det är löjligt att någon skulle vilja gosa och mysa med mig!

Luna IngRuna - Kärlekens Cirkel

tisdag 21 februari 2017

Mobbning och Förtalskampanjer


Känner jag måste posta mycket mer om just ämnet mobbning. Där ingår ju förtalskampanjen. En skicklig mobbare spelar offer och projicerar över skulden på den lurade och sårade personen. T ex har jag blivit utsatt för en stor förtalskampanj från en känd lurendrejare i Köping, som även utnyttjat andra trevliga personer där, och sen VÄGRAT betala nått och sen spelat stort offer och spritt ut att den duktige och ÄRLIGE personen var boven. Minns inte namnet på det "förtalsoffret", men minns hur min då kille länge trodde den oskyldige "K" var skurken och den superskyldige skitstöveln "B" offret. Så småningom kom dock sanningen fram. 

När jag utsattes för min förtalskampanj i Köping runt milleniumskiftet, och framförallt 2001 och framåt, så kände "B" den andre "J", fast "J" sagt att de inte var vänner. Att det var en lögn förstod jag efter den sajt jag gjort åt "B" och aldrig fått betalt för hackades av "T", som var vän med "J" och brukade då hacka andra av mina sidor. De la in en exe-fil på den sajten, som jag tror var något virus. Men fan vet. Hursomhelst så bedrevs i många månader konstigheter mot mina sajter. Det hackades och jag såg att mina sidor laddades ner till andras datorer, för det surfades inte på dem från min webbplats. Allt sånt dokumenterade jag på den tiden, och tänk, jag har kvar en hel del av detta material! 

Så varför var då "B" arg på mig? Du kan förarga en narcissist för de mest absurda anledningar. Han hade skrivit och bett om att jag skulle skicka honom hans sajt, varpå jag bad att få en liten symbolisk summa för allt arbete jag gjort. Till svar fick jag att han sa upp vår bekantskap för han behövde inte oss längre då vi skulle flytta. Han var då GUDFAR åt ett av våra barn. Jag blev rasande, för så behandlar man inte vänner. Som om de var RESURSER som ska utnyttjas och sen kastas bort. Det här är dock EXAKT så som narcissister behandlar folk, så jag outade honom att han var en sån skit. Sen började han sin förtalskampanj av mig. Hans sajt förstörde jag fullständigt. Skrev väl nått på den att han vägrat betala ett öre för den och sen försökt lura mig att ge den till honom. Så får man INTE behandla en 3-åring i en 50-årings kropp!


Det värsta var ju att samtidigt som de här två männen bedrev sina olika förtalskampanjer, av helt olika skäl, så höll en på jobbet på och förtalade mig inför de högre upp. En chef kom och varnade mig om vad kvinnan sa. Den kvinnan var diagnoserad Borderline har jag för mig. De är väldigt narcissistiska i sitt sätt också, och många Borderlines är egentligen rena narcissisterna. Hon hade trott i flera månader att jag var 27 år gammal och häcklade mig för hur gammal och sliten man blev av att ha barn. Själv var hon 39 år, barnlös och fet och ful. Sen fick hon veta att jag var 37 år. Därefter blev hon superelak. Hade hon fler skäl för sin hatkampanj känner jag inte till det, men hon hade en överordnad roll och influerade ledningen negativt emot mig. 

Det där var dock inte nytt på den arbetsplatsen, utan redan som nyanställd hade en föregångare till den chef som kom samtidigt som jag ljugit för sin efterträdare om mig. Hon hade påstått sig jobbat ihop med mig och att jag var värdelös. Den kvinnan var också diagnoserad, men minns inte vad. Uppgiften kom dessutom från den där Borderline-kvinnan, så fan vet om det var sant. Sant var det dock att hon härsknat till att ledningen anställt MIG och inte en hon föreslagit, så genom att ljuga om mig fick hon sin efterträdare att bete sig konstigt och oförskämt mot mig i 3 år, tills hon avslöjade bluffen och skämdes i nått år innan hon bad mig om ursäkt och berättade om hela manipulationen.

Jag kan fortsätta i oändligheten om vilken SKADA dessa lögnare gör mot oskyldiga och sårbara människor, men förstå hur jobbigt att varje dag gå till jobbet med en klump i halsen, för du vet det är dålig atmosfär och andra kommer behandla dig oförskämt och nedvärderande. Mannen "J" hade ju sagt saker som var osanna till sin fru och jag förstod redan i maj 2001 att det var den här frun "S" som berättat sagor om mig hos värsta skvallerkärringen i kvarteret. Jag hade ändå varit väninna med bägge förut, men nu talade INGEN av dem med mig längre. Jag förstår skälet var att "J" ville misskreditera mig efter han kommit hem till oss i april 1999 och flörtat med mig. Blinkat och viskat små sötsaker och fått mig att lova att aldrig sluta skriva mail till honom. Han hade bett min kille att passa våra barn så han - "J" - kunde gå ut ensam med mig. Klart han inte ville jag skulle berätta det för hans fru.


Som jag sa till honom när vi äntligen sågs ensamma, på tu man hand, nu i november så var ju det egentligen ingenting. Det var lite gulligt och helt klart överilat, för strax efter vägrade han erkänna minsta intresse av mig. Överdrivet förnekade han det när min kille ställde honom mot väggen. Efter det portades jag från hans hem och det dröjde två år nästan innan jag hörde av honom eller pratade med hans fru. Vad jag förstod var att till frun hade han sagt att jag förföljde honom. Antar att beviset var att jag ibland skickade mail om dels den hemsida jag gjort och skötte åt honom, dels andra trevliga mail, som jag brukar skicka till mina vänner. Slutade dock när inga svar kom. "J" bad mig nu i höstas ringa och höra av mig och lovade att det inte var några problem, när jag blev orolig pga just hans tidigare uppförande. 

Mycket riktigt så blev det som förut och jag har hört hans helt nya flickvän tror jag förföljt honom och trakasserat honom genom att höra av mig. Ingen skillnad alltså! Vilket var vad jag fruktade skulle ske och faktiskt nästan förutsett. Men GUD vad jag hoppades han slutat med sån här mobbning nu när vi äntligen fått ses!!! Men det är likadant nu. Jag fick ju trevligt meddelande nyss att JAG var psyksjuk från flickvännen. För att jag inte ger mig, utan fortsätter berätta SANNINGEN. Jag blev hotad av hennes bror i december att han skulle skicka ADVOKATER på mig om jag försökte berätta sanningen. Sanningen är att de är mobbare och möjliggörare till en sjuk person. Det är sjukt att ena stunden vara bästa vän med någon, för att i nästa ljuga ihop värsta historierna om den. Att inte ta till sig ansvaret för sina handlingar och tala i klarspråk. Dvs de understödjer all form av narcissism. Jag fick höra att jag ska acceptera att såhär är det. Dvs om du blir VÅLDTAGEN ska du acceptera att ibland blir folk våldtagna, och du ska inte klaga eller tala om det!!! 

Ja, det är exakt samma sak, för själslig våldtäkt är exakt det som alla kallar sånt här. Jag började använda det ordet efter mobbningen 2001, då "J" ringt upp mig och erkänt alla sina känslor för mig. Han försökte få mig att erkänna mina för honom, men jag ville inte förstöra mellan oss genom att gå över gränsen från vänskap till annat. Så jag upprepade om och om igen att jag ville vara hans VÄN. Han upprepade då om och om igen att då fick jag ALDRIG mer se honom. Bara om jag blev HANS KVINNA skulle jag det. Nåväl, jag har alltid varit nyfiken på om detta var sant. För han sa också att om jag blev hans skulle han ge mig allt jag drömt om och det var helt upp till mig hur allting skulle bli med oss. Klart jag blev glad av att han äntligen erkände att han kände det han visat två år tidigare, men förnekat. 


Jag är ju tokkär i karln egentligen, men han verkar ju ändra sig på den punkten i nästa sekund han flörtat, så jag var skeptisk. Ändå skrev jag väl något litet till honom om vad jag kände till honom, och förstås var det väl sen del i historien om hur jag förföljde honom. Jag vet ärligen inte och misstänkte att det kunde vara missuppfattningar. Det påstod han själv nu när vi sågs, men det som sen hände visade mig att han det är det inte alls, utan han gör illa mig fullt medvetet och sadistiskt. Kanske inte på en gång, men efter några dagar när hans känslor ändrat sig, som ett fly för vinden! Så efter att ha lovat lite gröna skogar igen blev han konstig, och jag låg sjuk och fattade inte alls vart myskillen tog vägen, som det gick att skoja med. 

Plötsligt var han sur och allvarlig och jag kände mig anklagad för något HAN själv tagit initiativ för. Det var ju också han som låtsats vara singel, när han egentligen helt klart inte var det. Han som bett om en "andra chans" och sagt sig måste träffa mig för att kunna visa hur mycket känslor han har för mig. Ja, det var under nycken han är superkär i mig, som verkar gå över lika fort som den kommer. Skrämmande hur fort! Själv sitter en annan där och fattar noll och är superkär. Japp, emotionell våldtäkt, som det kallas. Något kärleksmissbrukare sysslar med. De blir höga som hus när de ser de gjort en kvinna kär i dem, och gissa om han verkade vara hög som ett hus när vi sågs! Sen landade han och som en drogmissbrukare kraschade han. 

Typiskt för dessa individer är att de har nån "mamma" i bakgrunden, så ja, typiskt att han har back up från en möjliggörare, som skrämmer bort hans erövringar med hot och kränkningar. Allt det står i litteraturen jag studerade 2001 och allt detta berättas om och om igen över helt internet, där de talar om narcissism. Skadorna på de utsatta "offren" skiftar ju från individ till individ. Ju mer "offret" har insikt om denna sadism, ju bättre. De vänner som "J" har kvar anar jag alla är flygande apor åt honom, dvs möjliggörare. Flera har säkert hjälpt honom i hans mobbning, som tex "T" som hackade mina sajter. Nu i höstas hoppades jag att "J" var uppriktigt ledsen han mobbade mig, då han talade om hur tråkigt han tyckte allt det där gamla var. Men sen gjorde han i stort sett om alltihop. Ja, inte hacka då, men han ljög om att jag stalkade honom och nu kallar han och hans nya möjliggörare allting jag gör för "stalkning" och "trakassering". 


Men ärligen gör jag bara EXAKT samma sak som "J" själv gjorde 1999. Hans fru anklagade honom för otrohet med en arbetskamrat. Då gick "J" och satte på henne, för var han ändå anklagad kunde han lika gärna göra det! Så jävla sjukt elakt mot hans sk "vän", och hans fru bidrog därmed till att den kvinnan blev känslomässigt utnyttjad av hennes karl. Att han sårade kvinnan djupt rörde inte "J" i ryggen, utan först var han hög som ett hus för sin erövring, sen sket han i henne och flörtade med mig, som jag nämnde ovan. Därpå gick han tillbaka till sin fru, som sen fram till skilsmässan ska ha tjatat om den här otroheten. Så vad jag gjort sen SEPTEMBER 2016 är att jag faktiskt stalkat "J". Och nu efter hans flickvän och hennes vidrige bror påstod jag trakasserat stackars "J" med mina textmeddelanden, så trakasserar jag honom med att tagga honom på olika poster jag gör. Vare sig han vill eller inte. 

Ät skit - säger jag till dem alla. Men mina videosar om honom började jag göra i september, som trots för att "J" kallat mig stalker i många år (tror aldrig han slutade). Jag tänker stalka honom FOREVER AND EVER. Så han lär sig skillnaden på söta blommor och OMTANKE som hans ex "P" visade honom, och RIKTIG stalkning. Ja, jag kommer göra som "J" själv gjorde, när han elakt satte på flickan för att hans fru ändå trodde han knullade henne. Jag kommer posta saker över hela internet och snacka "skit" (dvs sanningen) om honom till döddagar för att han ändå påstår jag gör det!!!! Sug på den Janne Lindgren. Sug på den!!!!

Luna IngRuna - Kärlekens Cirkel

måndag 6 februari 2017

Kärlek vs. Rädsla

När masken kommer av narcissisten...
Det är lite lustigt hur VARJE DAG någon "vän" försvinner på Facebook när jag skriver om ondskan, dvs narcissism, kärleksmissbruk, mobbning och annat elakt. Det har jag länge märkt att de som själva gör ont blir arga över att höra sanningen från någon som har känslor utöver det kroppsliga, sinnena alltså. Antar det är de där snuskhumrarna som av-friendar mig! Ja, good riddance. Har inte fått snuskiga mess så mycket på sista tiden. Det är skönt. Nån försökte igår kontakta mig men jag orkade inte bry mig. Just nu bara nån trevlig man som skickar vackra bilder och beter sig som en GENTLEMAN. Enda typen jag orkar med. Fegisar som gömmer sig bakom skrikapor och snuskhumriga pervon med översittarfasoner önskar jag aldrig mer ha kontakt med. Men jag har ju lyckats 100% bevisa att fegisen INTE var nått av allt stort han sa och att han aldrig skulle klarat av att diskutera och prata med mig. Exakt som jag sa till honom att jag fått höra. Dvs jag hade hört 1999 att fegisen var för dum, kort och gott. Ja, det är han väl om han inte är läskunnig eller saknar basal kommunikativ förmåga. Hans fina mail 1999 lär väl han satt ihop efter knep och knåp och sen hade han inte mer att ge. Söta saker om att han tänker på en har han ju kört med så länge jag minns. Samma repliker t o m. Gulligt på kort sikt, men på lång sikt som en upphakad grammofonskiva utan förmåga att utvecklas. 
Faktum är att jag förstår att han utvecklats baklänges nu. Det fanns nog mer gott i honom förr än nu, för det han gjorde nu med all kunskap jag matat honom med, och att han nu även hade fått personlig mer kännedom om mig, visar ju på nära nog psykopatisk läggning. Kallt och skoningslöst likgiltigt. Som han själv skrev till mig är det lätt att bli förhärdad av det han varit med om. Så visst, jag håller med. Han har ändrats. Till det sämre. Förr verkade han ju ändå läsa vad jag skrev. Om jag skrev något. Han verkade påverkas på något vis, men nu verkar han fullkomligt avstängd. Det är sorgligt han isåfall inte valde nu att vara med människor som tar fram hans gamla själv, som han sa han ville. Det märktes i vår första kontakt att jag triggade hans gamla jag. Inte bara hans gamla raggningsfraser, utan han lät som grabben jag kände för länge länge sen i en småhåla någonstans i Sverige. Nu är han en tråkig och elak gubbe, som sabbat sitt liv. Så sorgligt att se, men det är väl det alla ser som inte kände honom från förr. 
Janne ute på jakt och mördar oskyldiga djur.
Jag har svårt att glömma honom som en person jag höll av från länge sen. Någon som även nu ömsom hittade tillbaka dit och mindes saker om mig jag själv hade glömt. Gamla minnen från länge sen. Det var så mysigt att få sitta och gosa och prata om allt sånt vi aldrig kunnat prata om. Att bara vara vänskapliga och fungera på "LOVE-vibration" planet. Det där planet när man öppet accepterar varandra fullständigt. Då tyckte jag det var konstigt han inte oroade sig nått för allt dumt han gjort mot mig förr, men så är visst narcissister, att de räknar med att bli förlåtna så länge DU inte drar fram nått. Så just då var allt bra, men senare när jag skrev om exakt samma saker verkar allt ändrat sig. Tror det var problemet att jag rotade lite i det gamla, för han var sur frun vägrat sluta rota. Då var hon allt lite som jag ändå, tänkte jag. För jag slutar ALDRIG rota tills jag vet vad som pågår. Jag är narcissisternas värsta mardröm. Jag är deras onda möjliggörares ärkefiende, så därav påhoppet från Jane igårkväll om att jag skulle backa och andra billiga oförskämdheter. Jag har ju postat skärmdump på vad JAG skrev. Inte en elakhet!!! Bara fakta. 
Blockade apan direkt. Märkte att hennes elaka bror av-blockerat mig, så jag blockerade honom - igen. Det är de två som arbetar som FLYGANDE APOR åt Janne nuförtiden. Förr hade han inte lika effektiva apor där borta i Köping, men ändå några få medhjälpare. Hans kompis Thomas Ericsson i Kolsva la jag till som vän på Facebook nyligen, men han blockerade mig direkt. Dåligt samvete förstås, för han var ju den som hjälpte Janne med hatsajten om mig. Tror han också hjälpte till att hacka mina webbsidor och annat bus de gjorde. Han lät Janne låna hans dator i månader för att kolla in min sajt där jag hade min dagbok. Gjorde en dag ett experiment och skrev en sak, nästa dag skrev jag en förutsägelse efter jag sett att Thomas Ericssons IP-nummer igen varit inne på dagboken. Så jag skrev att imorgon kommer Jannes fru hälsa på grannfrun, värsta skvallerkärringen, och snacka skit om mig. Mycket riktigt. Exakt så hände. 
Tidigare J-modell till vänster och ny Sari till höger.
Jodå, ganska kul var det också, så vi hade väl vårt lilla roliga då med. Mobbade varandra på olika vis. Jag ville inte alls det, men är man dum mot mig säger jag sanningen och sanningen svider för lögnare och skitstövlar. Och nej, jag vill INTE bo i Helvetet. Fortsätter vi alla att acceptera det - att vi alltmer rör oss mot ett helvete - så blir det så. Lever vi i hjärtat mer - öppnar upp vårt hjärta till allt och alla - och slutar leva genom att hota och mobba och ignorera människor utan anledning, så kommer vi skapa ett paradis på jorden. Anledningen många platser är så mycket ljusare och vackrare är ju just för att människorna där lever med sån kärlek och öppenhet i sina hjärtan. Det var faktiskt så jag märkte att Jannes hus i Kulinge hade nya ägare. På ljuset som fastigheten plötsligt hade. Mörkret runt bostaden försvann när Janne försvann. Länge fruktade jag att vara i Köping pga denna mobbning Janne drev igenom mot mig, men när jag var där i somras några gånger kände jag bara kärlek. Jag brukade ha vänner där och människor jag verkligen höll av, men mobbningen gjorde att jag flyttade långt bort. Nu har han igen flyttat bort, den här gången frivilligt, så jag känner mig trygg att åka dit igen. 
Så därför också jag kallar honom Djävulen, för han gör mig rädd. Hade hoppats att möta honom och att vi blev "sams" och "vänner" skulle göra att den känslan aldrig kom tillbaka. Det räckte med att han dissade mig bara några dagar efter besöket för att paniken skulle komma tillbaka att han inte alls velat bli vänner. Han har ju erkänt 2001 att han inte vill vara vän med mig, och nu tror jag 100% på honom. Han vill verkligen vara fiende med mig. För att han ville jag skulle bli "hans kvinna" har jag också slagit hål på som en stor fet lögn. Jag hade damputbrott 2001 över att han vägrade BARA vara min vän. Nu har jag bevisat att det inte hjälpt om jag gjort som han bad mig då och offrade mitt äktenskap för att bli "hans kvinna". Nej, för han ville inte det heller. Han ville bara "röra" lite på mig och sen mobba ut mig och ljuga om mig ännu mer. DET är vad som hänt om jag skilt mig och stannat kvar i Köping 2001. Ett till "offer" i mängden av andra jag hört bor där. Skulle vilja starta en klubb för snälla kvinnor som trott sig betyda något för honom, men sen upptäckt de inte betydde skit. 
Prinsessa och av Drakblod.
Själv är jag kräsen som fasiken och skulle aldrig tillåtit mig bli behandlad så illa som hans fru blev av honom. Tror det var så flickebarnet 2011 råkade illa ut. Hon hade ett sånt där megautbrott som jag brukade ha som ung och fick sen en kniv i halsen som tack. Tror jag fått fysiska knivar i mig också om jag gått nära honom för länge, för han skulle blivit vansinnig på mig. Nu har vi aldrig hunnit umgås tillräckligt länge för det och detta kan ju också vara skälet varför han alltid ignorerat mig. För att han blir irriterad. Frågade om han var sur på mig och om jag skulle försvinna i några text, men se det ville han inte erkänna. Så Jane kan hålla käften. Hennes "gubbe" är för fasiken 50 år nu, så han borde kunna svara själv på så enkla frågor. Men nej, syftet är att mobba och få mig att må dåligt förstås. Precis som han erkände 2001 att han medvetet hållit på med. Narcissister och kärleksmissbrukare (don Juans) gillar att få andra att bry sig om dem, sen försvinner de poff och låter "offret" lida. 
Det här har ju bevisat att alla mina hemska teorier i stort sett varit sanna! Jag hittade dem på biblioteket i Köping 2001 och satte ihop olika sajter om dessa problem. Nu hade jag sagt till Janne, efter han bad mig hålla kontakten och ringa honom, att jag INTE skulle bara låta honom försvinna igen sådär, utan att själv försöka kontakta honom och vara modig och aktiv. Så den här gången gjorde jag såsom jag sett ANDRA kvinnor våga göra. Förut tordes jag ingenting och sa ingenting till honom, och bara led i det tysta och gjorde min grafik, mina dikter och mina webbsidor. Som sagt så gick Janne in väldigt länge och läste på en av sidorna med min dagbok. Det var då det - 2001 - numer ignorerar han mig fullständigt. Ja, redan innan vi träffades var han konstigt ointresserad med tanke på vad han först sagt och betett sig. Något var fel och jag misstänkte ju att hans "förhållande" på Facebook var verkligt och han bara i vanlig ordning låtsades att det inte fanns. Han kallade henne "vänner i Stockholm" till mig.
"We always have Valsta"
Han var BARA glad och normal 27 oktober, när vi först fick kontakt. Sen igen 7 november efter en helg med jakt. Han var lite småkonstig när vi sågs emellanåt och det var helt pga den där Jane förstår jag. Så han var rädd någon skulle märka jag var där. Obehagligt som fan, då jag trott han äntligen ville stå för att han höll av mig, som han sagt. Men nejdå. Igen kände jag att han skämdes för MIG!!!! Helt surrealistiskt. Helt sinnessjukt för mig. Att någon som HAN skäms för nån som MIG!!!!! Jag trillar baklänges och får yrsel i fallet, så långt ner är det. Jag tänker göra en video om 10 skäl varför jag ALDRIG skulle vara intresserad av Janne. Han är så helt fel för mig på alla sätt och vis. Finns inte en sak med honom idag som gör att jag skulle ha minsta intresse. Ja, förutom om han nu var så duktig på att snickra som han sa så skulle jag kunna anställa honom som hantverkare. Men inget mer. 
Det är nog det som mest fascinerat mig med honom att han TROTS detta ändå fick mig att glömma alla dessa skäl och känna som jag gjorde för honom. Just nu känner jag inte så mycket mer än förakt, tyvärr. Det beror på hur han beter sig här och nu. Får se hur jag känner när vi dött och åkt hem till andra sidan. Då kanske allt är glömt och förlåtet igen och kärleken får råda? När alla rädslor försvunnit. Vi är ju alla EN. Precis som känslan när vi träffades var. Att vi hörde ihop. Så nu säger jag som Bogart säger till Ingrid Bergman i Casablanca - We always have Valsta... Sen blev han samma skithög han var i Köping för länge sen, som gjorde att jag flyttade långt bort och hörde aldrig av mig på något minsta lilla vis. Inte ens när han satt och ruttnade så välförtjänt i fängelset i fem år. Det är den som betett sig illa som ska ta kontakt och be om ursäkt. Han verkade nästan göra det den 27 oktober, men numer har han sin möjliggörare (enabler) att skydda honom från allt vuxenansvar - att ta tag i sin Karma och be alla han sårat om ursäkt. 
När skönheten kom till byn sköto de efter henne...
Alla som känner sig sårade, inte bara de som Jane anser ha rätt till sina egna känslor. Hon är en "abuser" förresten. Hon är en KVINNOMISSHANDLARE. What goes around comes around, så jag undrar över de som ska ha misshandlat henne i tidigare relationer. Kanske hon så att säga "bad om det", som somliga män påstår. Har haft kontakt med män som försökt vara kärleksfulla mot tidigare misshandlade kvinnor, men kvinnan har velat ha en man som misshandlar henne, så hon ser till att han gör det. En berättade att kvinnan gjorde slut för han vägrade bete sig illa mot henne! Helt sjukt, men om hon beter sig såhär länge till lär ju saker till slut snappa igen för den hon är med. Han har ju misshandlat andra och nästan dödat en tjej för mindre irriterande beteende än Jane uppvisar mot mig. Så när hon börjar fokusera det irriterande beteendet mot Janne vetefan vad som händer. Jag fruktar det värsta, men ärligen så förtjänar han isåfall det om det händer igen. Flickan han nästan dödade var ju ljuvlig och bara hade ett känsloutbrott, som tjejer kan ha. 
Så vad händer efter Jane styrt och ställt och skällt och orerat i några månader till? Jag såg själv hur förtryckt och patetisk Janne blev så snart han skulle ringa henne. Det är just det här nedtryckandet av verkliga känslor som gjorde att han snappade och hamnade i problem med rättssystemet. Att hans relation med frun funkade så länge tror jag var just för att han var sådär spydig och småelak mot henne då och då. Han berättade sjukt äckliga saker om sin fru så jag vet hur elak han är mot kvinnor han är attraherad av. För jag vet att han var attraherad av sin ex-fru. Hon var fin med stora bruna ögon. Större än mina till och med, medan Jane har små elaka ekorrögon. Hon liknar ex-frun på längden anar jag, då hon ser mycket kort ut. Och så på ett supergammalt foto Janne har i sin mobil. För att Jane har en keps och solglasögon, precis som ex-frun haft så ofta på 90-talet. Den flickan var ju helt ljuvlig jämfört med de sjuka hysteriska energier Jane ger ut. 
Vacker ung kvinna utan rynkor och demonögon.
Hon är verkligen void av värme och ljus numer, fast jag såg gamla foton där hon såg trevlig ut. Men det var för länge sen, minst 10 år sen. Anar det var före hennes pojkvän Jonny. Han som liknar Janne mest. Även pappan till två av hennes barn liknar Janne lite. Helt klart är Janne en ersättare åt gamla älskare och han är hennes "typ". Inte min. Jag gillar intellektuella stiliga män med fint hår och trevligt och kultiverat beteende mot damer. Att Jane är ersättare för ex-frun insåg jag fort, fast hon ser fruktansvärt ful ut numer. Ex-frun är ju fortfarande fin, trots mycket äldre, när man kollar in hennes Facebook. Som du märker så älskar jag den här ex-frun också och hon har varit i mina tankar och jag har önskat henne en man som värderar henne mer än som sexobjekt. Janne brukade säga att hon var "ur funktion" eller vägrade ha sex med honom. Han klagade väldigt på hur hon vägrat haft sex med honom när jag var där. En bra kvinna är någon som låter honom ha sex med henne mycket och när han vill och som inte pratar utan lyssnar på honom. Det märkte iallafall jag efter att ha umgåtts med honom och trängt in i hans tankevärld. 
Han blev superarg när Jane och hennes unge textade och försökte få hans uppmärksamhet. Janne sa att Jane hade mentala problem och blev hysterisk lätt, så han måste ringa henne för annars bröt helvetet lös. Han var också arg på Jane för att hon mot hans önskan ordnat den där hemska födelsedagsfesten. När han sa det började jag misstänka att jag var en hämnd för att hon gjort så. Eller var det bara då han började undra om hon var "rätt kvinna" för honom och sen såg han mig på Facebook och började tänka att han missat att kolla in mig närmare. Jag var ju väldigt fin fortfarande, tyckte han, och sa att han hade aldrig kunnat sluta tänka på mig och ville ha en andra chans då han varit för feg 1999. Ja, så lovade han att ålder inte spelade nån roll och trodde vi var jämngamla, så där rök den teorin också att han visste hur gammal jag var, för jag vet hans ex-fru tog reda på det redan när vi först möttes, just för att hon sett hur Janne betedde sig mot mig. Hon förstod då vad som pågick, men han fick henne ändå att inte tro sina egna ögon. 
Bra representation av de här galenskaperna.
Hon hade helt rätt, Sari, 1992. Hennes ex-man har själv erkänt det till mig att han skulle kommit hem till mig för länge sen om jag bara gett honom ett tecken. Det var vad han sa i det telefonsamtal hon trodde handlade om att han skulle skälla ut mig 2001. Nej, han försökte få mig att erkänna att jag gillade honom och att säga att jag ville han skulle komma hem till mig. Jag sa inte ett ord om det, utan att jag BARA ville vi skulle vara vänner. Nu sa jag exakt det jag kände, men då för länge sen var det en annan sak att göra det genom att vi hade just skaffat ett nytt barn och Janne höll på att helt förstöra allt det med sitt mind fuck av mig. Kallar honom Trollkarl av en anledning. Så nej, jag kan inte stå emot honom ifall han kommer efter mig, men varför undviker han mig? Till mig sa han nu att han inte kan stå emot min röst och sen vägrade han ringa mig fast han lovat och förklara vad som hände. Om det var för att han inte tålde min röst eller bara för att han är en skitstövel vet ju inte jag. 
Det hade ändå aldrig spelat någon roll för Janne är inte man nog för en kvinna som mig. Han var den som inte klarade av att bara vara vän med mig, men man nog att göra mig till en redbar kvinna var han ju heller aldrig. Så det enda han gjort är att förtala mig och ljuga om mig och bete sig som en allmän skitstövel. Han förstörde en lång vänskap med en kompis bara för detta och allt för att han inte kunnat låta bli att flörta med mig när han får chansen. Ja, det är väl okey om han gjorde det för min del, men inte om han bara är ute efter att jävlas med mig och inte har vad man kallar "ärliga avsikter". Utan sådana kan han faktiskt dra tillbaka till Helvetet, eller varifrån han kommer. Jag kallar honom Djävul iallafall, för han har jävlats så mycket med mig och fått mig att tro jag skulle få en vän i honom, att han brydde sig om mig och sen att han hade en himla massa känslor för mig och ville vara ihop med mig. Allt sånt han sagt eller visat för mig, som sen blivit till stoff och intet. Ja, det har även blivit till "abuse" då han använt flera personer genom åren att hjälpa honom att plåga mig. Kan göra en lista på de jag kommer ihåg... Flygande Apor hela bunten!!!!

LunaIngRuna - Kärlekens Cirkel