Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read.

söndag 6 september 2015

Psykiska Vampyrer 2


De individer som bara är ute efter att tillfredsställa sina egna behov på bekostnad av andras väl och ve kallar jag psykiska vampyrer då de stjäl andras livskraft med sina sjuka lekar för att få mer än andra. Förra året i april så samlade jag ihop lite olika lösa tankar runt just det som hänt mig under det då gångna året och nu tänkte jag lägga ut de tankarna och minnena här. Jag gör det fullt medveten om att samma psykiska vampyrer har tillgång till den här bloggen, helt utan min önskan eller kunskap hur det gått till. Därmed riskerar jag ytterligare lögner och förtal ifrån dem, men med tanke på allt de redan gjort och sagt så lär det inte vara mycket mer elakt de kan dra till med. Det är dessutom en särskild strategi mobbare använder sig av för att tysta oss riktiga människor, oss med riktig, ursprunglig livskraft. Det att mobbas genom att förtala och förvanska allt som vi gör och yttrar oss om. 

Det är faktiskt ett typiskt drag på psykiska vampyrer att de ens bryr sig om att förfölja andra och trakassera vad de skriver och allt de gör och yttrar. En normal och känslomässigt frisk människa beter sig inte på det viset mot andra människor. Om en normal människa inte vill höra elaka saker sagda av någon annan, så helt enkelt låter vi bli att gå bort och lyssna på den personen vi vet är skitförbannad på oss. Enda skälet en normal människa skulle gå bort till en person som är skitförbannad på en är för att ta reda på varför, så att vi kan bli vänner igen om det är möjligt. Men det är inte därför en psykisk vampyr hälsar på, när den vet att man är skitförbannad på den. Enda skälet denne gör en påhälsning är för att hitta skit om en så att de kan eskalera konflikten genom att göra än värre skada. De önskar att du inte blir lugnare, gladare eller att ni skapar harmoni i er relation. De önskar psykiskt knäcka dig genom att fullkomligt förödmjuka dig inför alla människor. Det och inget annat är de här parasiternas sanna mål med all interaktion de har med "nära och kära".
Så nu följer en del av det som jag skrev i april 2014: När hon så malligt ljög om att hon inte sagt en osanning under skiftet hade vi också avslöjat att hon fått 30 tkr 1998, som hon sagt att hon INTE fått. Så oavsett om det var slarv, dåligt minne, eller medveten lögn, så var det en OSANNING, och vi visste ALLA om att hon sagt det, när hon skriver det där om att allt hon sagt var 100% sant!!! Bara DEN grejen är ganska MEGA-stor, tycker jag. Speciellt som hon själv tyckt det vara konstigt att alla utom hon fått 30 tkr så kan man undra varför hon inte kunde hitta inbetalningskortet också, som låg på det vanliga stället i den grå väskan, så det fanns inget tvivel om att hon faktiskt också fått de pengarna. Och om hon tyckt det var så konstigt som hon sagt, varför kollade hon inte direkt med sin bank, liksom vi andra gjorde med summor vi inte fick klarhet i? Det är svårt att undvika att anse att hon inte var 100% sanningsenlig under sådana omständigheter.

När jag inte kände till 60 tkr vägrade hon visa mig inbetalningskortet, utan LJÖG istället och sa till mig att hon hade inget som "bevisade" att jag fått dem. Hon väntade till mina båda bröder var med, innan hon, nästan med en trött suck, sträckte fram inbetalningskortet med kontonumret. Utan det nr kunde jag inte spåra pengarna, för de hade betalats in till ett annat konto än MITT. Det är också oärligt, att vägra visa upp bevisen, ge en kontonumret, och hålla på sådär bara dagarna efter ens pappa just dött. Hon liksom försökte reta upp alla med såna där små stunt. Naturligtvis var det enklast att bråka med mig, då jag inte fått pengarna själv från pappa, utan han gav dem till konton jag inte hade någon möjlighet att se, utan att åka till stan och gå på banken själv. Dvs han gav mig ALDRIG pengar till mitt eget konto, någonsin. Så jag behövde veta exakt vilket konto han gett till, eftersom det inte var samma genom åren. Vi bytte bank och vi ändrade kontonas funktioner. På något vis hade alltså "mina" 60 tkr hamnat på djurkontot, som jag aldrig använde. 
Hur det nu gick till var antagligen ett misstag, men det som gjorde att det blev så mycket bråk som det blev var för att min syster VÄGRADE ge mig kontonumret, eller visa mig inbetalningskortet, så jag kunde se numret själv. Jag misstänker att de patologiska gör såna här saker, provocerande med jobbiga gamla uppgifter, precis vid den närståendes död, för att skapa konflikter och kunna dirigera folk mot de som reagerar förvirrat eller irriterat på den patologiskas små retningar. Det här förstod den äldste brodern, men inte den yngre, som bara blev superarg när det drabbade honom och sen lika superarg om jag sa ifrån när jag reagerade litegrann. Dvs han fick yla, rya och uppföra sig som en galen tupp, men jag fick inte pipa som en liten mus, utan han blev arg "för att jag bråkade". Sen skrev vår syster till vår äldste bror att han och hon skulle numer sköta alltihop UTAN våra andra tvås inblandning. Jag vet att den yngre brodern inte skulle bry sig ett skit om han fick veta den manipulationen.

Hon kan inte göra något fel, enligt honom, som jag påtalat. Det är bara om HAN sett det själv och fattat det, som det räknas. Jag har bara ett vidarefordrat mail från äldste brodern att bevisa att hon skrivit så till honom. Det är han som har beviset. Tyvärr skickade han inte det direkt till sin bror, vilket jag nu önskar han gjort. Han bad dock mig att skriva till den här förvirrade brodern och försöka få honom att förstå att vi andra inte ljuger, som vår syster försöker göra gällande, utan att vi båda sett hennes avtal. Det gjorde jag, men han skvallrade direkt för sin yngsta syster och var superelak mot mig. Det var oerhört uppväckande och jag tvingades verkligen förstå att min kärlek till honom är helt och fullständigt ensidig, och så ska det inte vara. Vi ska inte vara martyrer som älskar och uppoffrar oss för svin, som inte bryr sig om vi lever eller dör. Det var då jag skrev dikten om kärleken, hatet och likgiltigheten, för att sätta mina känslor på pränt. Den dikt använde sen min andre bror som bevis på att hans älskade syster hade helt rätt att deras hatade syster var mentalt sjuk. 
Trevliga människor? Nej, det är de inte. De skriver en hel jävla massa skit och försöker få oss att lyda dem, men sen sprider de ut att det är VI andra som skrivit den där skiten till dem, när varken jag eller den äldste skrivit ett jävla ord till svar på några elakheter de skrivit. Vi har inte ens svarat efter svågern polishotade mig för att få mig att hålla käften om avtalet, och systern rakt ut förtalat mig med sinnessjukdom och skickat det mailet till en rad fler personer än jag skickat ursprungsmailet till. Ändå anklagar hon MIG för att förtala henne, när jag uppmanar henne att säga sanningen om att hon visat mig avtalet. Dvs jag har ett VITTNE på att hon gjort det, ändå menar hon och alla andra hon skickade sitt svar till, att det är JAG som ljuger. Det trots att jag svor en gruvlig ed på att det var sant, hade ett vittne som vittnat om att det är sant, ändå tror ALLA att det är min syster som talar sanning, och det dessutom 100%. Det är så man vill spy. Den andre brodern vet också att hon ljugit om de 30 tkr, men han ljuger själv om sina 100 tkr, genom att vägra kommentera ifall han fick dem eller inte. 

Han försöker också få mig att betala 10-15 tkr mer för pappas bil än vad vi först kom överens om. Det är 10 kr MER än vad normalt en sån bil går för på privata marknaden. En bil jag fått betala över 10 tkr för att få körduglig! Det för att hans älskade syster ljög och sa att den var värderad till 40 tkr, och boutredaren tagit priset från en sån bil i superbra skick på Blocket, som låg på 35 tkr. Pappas bil var i dåligt skick och var inte ens värd 25 tkr, kanske högst 20 tkr, men jag gick med på 25 tkr, då det var det officiella priset för en sån bil. Sen ringde min svåger hem till oss, antagligen för att min syster bitchat om min "snålhet" och vill att jag ska sluta "bitcha över bilen". Då hade jag bara frågat en fråga och velat vi ska följa den värdering vi kom fram till när jag tog över bilen. Då påstår han att JAG bitchar! Idiot! Idag är jag så sjukt arg på de här människorna och hur de betedde sig mot mig att jag är fruktansvärt glad att jag överlevde, att jag inte dog då när jag skulle dött, utan fick leva och lära mig hur de här människorna ser på mig på riktigt. 
Jag är så befriad från dåligt samvete för att de alltid gett mig ont i magen och ångest. Jag behöver inte utsätta mina barn för dem längre, jag behöver ALDRIG mer åka och hälsa på dem under tvång. Nu vet jag att det jag känt i min mage hela tiden var sanningen - de tycker inte ett jävla dugg om mig. De vill mig inte väl och de ljuger när det påstår något annat. Varför gjorde de annars såhär mot mig? Är det här en kärleksfull handling - att trakassera och ljuga om en människa som bara velat dem väl i hela sitt liv? Som det är ett under att hon fortfarande ens finns i livet? Nej, det som de gör är samma jävla sjuka som när de attackerade och trakasserade vår pappa efter hans hjärtinfarkt. De skrek och gapade och försökte få honom omyndighetsförklarad. Den stressen precis när han med knapp nöd överlevt en infarkt! Jag trodde DE var sinnessjuka då - speciellt vår mamma och andre bror, men när jag nu kollade gamla mail såg jag att även systern hade möten med dem om detta.

Tydligen hade "någon" i ett sånt möte med pappa föreslagit mig som God Man, om det skulle behövas en dag. Nu 2012 när det behövdes fanns inte detta papper längre, som pappa skrivit ut och skulle lämna till Överförmyndaren 30/8 2005. Han hade bokat tid och allt, och han hade visat mig pappret. Men det fanns inte hos dem längre. Kom det aldrig in? Ingen som vet. Därför blev min syster privat "god man" mot slutet och därför blev hon "skiftare" efter han dog. Det är jättekonstigt att hans önskemål, till överförmyndaren, saknas. Det var ju hans försäkran att "de" inte kunde sabba för honom om han blev för "gaggig". Kanske förtalade någon mig så han ändrade sig? Det är möjligt. Vem då? Antagligen min syster. Hon är duktig på att låta andra agera och säga en massa, grundat på missinformation och lögner, som hon kan sänka folk med. Allt medan hon står till synes passivt vid sidan om och spelar den goda fén.
Tyvärr har hon helt slagit klorna i min gudmor också, pappas syster. Har inte hört av henne sen julfesten min syster hade med sin hela familj i pappas hus bakom ryggen på mig. Fastern berättade för mig på julkortet att hon var bjuden och att hon skulle ha min mamma boende hos mig. Det trots att hon vet att de gjort såhär mot mig, men hon tror inte riktigt att det var "så farligt", för jag har inte berättat allt. Tror inte hon skulle fatta även om jag gjorde det. Hon har i över 40 år hört att min syster är den goda fén och jag den onda häxan, så jag tror inget jag säger kan ändra nått. Strax efter min syster dödade andra fasterns kattunge stod ju fastrarna och berömde min syster över hennes "godhet" och jag blev så illamående att jag sa ifrån att "hon kan nog hon också", dvs hon kan också göra fel och rackartyg, menade jag. Då tittade båda mycket fördömande på mig och den yngre, som fått sin kisse avsiktligt dödad av den "goda", snäste åt mig att jag var elak, eller nått sånt. 

Det gjorde ont, men jag hade inte sagt ifrån ifall det inte var så himla sjukt att de trodde hon var godheten själv. Det var så ÄCKLIGT!!! Antar jag var ond då, som i en vecka sprungit efter min syster och försökt stoppa henne varje gång hon varit på väg till hunden med ungen? Vilken värsta ångestveckan i mitt liv och för vad? Hon lyckades och alla älskade henne för det. Alla hatade mig ännu mer för att jag var arg på henne för det. Jodå, det var JAG som bestraffades för att jag blev arg på henne. Antagligen var mina fastrar sura på mig för att jag dödat kattungen, då min familj brukade säga att allting familjens hund hittade på var mitt fel, då det var min hund, enligt dem. Den ägdes av MAMMA, och var köpt till min gyllene bror, och han sa en dag "det är din hund" till mig och sen var allt han gjorde med hunden MITT fel. Det är han som säger det mest, fortfarande, att det var min hund. Det är allt han behöver säga och ALLA tycker att allting den hunden gjorde var mitt fel, oavsett om jag var bara ett barn, jag var i skolan eller gjorde allt för att stoppa skiten.
De säger bara "hennes hund" som en magi för att få alla att bli sura på mig IGEN för saker jag inte haft någon möjlighet att ändra. Jag blev så glad när han sa att jag kunde få hunden, men nu som vuxen förstår jag det var hans sätt att bli ansvarsbefriad. Hunden var köpt av mamma - vuxen människa - och det var FÖRÄLDRARNA som bar ansvar för vad deras barn gjorde med hunden tills de blev straffmyndiga. Sen är det den straffmyndige som är ansvarig. Moraliskt ansvarig är DET barn som utför en handling, inte det BARN som hela familjen satt som djurskötare OCH barnskötare av det yngre barnet. Den där familjen är fullkomliga idioter och om du eller någon annan haft en lika idiotisk familj och tycker att det är ok att vara såhär, så vill jag säga: NEJ!!!!! Det är inte ok, du lider av Stockholms syndromet om du accepterar det här ifrån andra. Om du också fattat att det inte är ok vill jag gratulera dig. Du har fattat det - gå vidare med ditt liv och vet att du är älskad och värdefull.

Låt dem INTE definiera vem du är! Du är så mycket bättre än dem och de kunde inte tåla det - därav all mobbing och alla lögner. Ha ett bra liv och älska dig själv!!!! En bild säger mer än tusen ord... På bilden ser man hur min syster "utvisar" mig och nu har hon svartmålat mig inför hela släkten så de tror att det är jag som bråkar med henne, ljuger och förtalar stackars henne, medan hon är ädel och jobbat så hårt för allas bästa. Att hon "bryr sig så om mig" och oroar sig för min mentala hälsa... och gud vet vad mer för smörja. Jag har mest mail från mamma att gå på och saker som folk berättat för mig. Jag har min systers mail till andra och det sista, innan jag blockade henne, till mig. Jag hade skrivit till henne att det var nu "sista chansen" för henne, för jag har blivit så besviken och äcklad över hur falskt hon beter sig mot mig och mina barn.
Hon säger en sak till andra och gör en annan sak. Hon t ex sa till mamma, när jag låg på sjukhus 2011, att hon så himla mycket ville ringa till mig, men inte kunde för jag hade ingen telefon på sjukhuset. Jag sa till mamma att jag har ju mobilen, för böveln! Mamma sa till min syster det och sa till mig att systern skulle ringa. Min syster JOBBAR, jag låg bara där och väntade på om jag skulle leva eller dö. Så hon ringde aldrig, men hon SA till mamma att hon skulle göra det och naturligtvis trodde mamma hon gjorde det. Det är sånt hon gör. Hon låtsas bry sig, men sen kommer hon aldrig, ringer aldrig, svarar inte på mina mail, säger taskiga saker som bara jag hör när vi till slut träffats, eller är elak mot mina barn och skäller på dem för orättvisa saker.

Det som fick mig HELT att tröttna var dock att varken hon eller någon annan av de personer, min andre bror och mamma speciellt, som tjatat på att hålla festen "för mig" 2012 sen kunde kosta på sig att köpa mat, orka ansvara för att laga maten eller skaffa fram dukar, bord, stolar, tallrikar, bestick, servetter, och allt annat som man skaffar när man "ordnar en fest" till någon. De gjorde inte ett jävla skit av det - förutom att min syster hade med sig en stor potatissallad (jag hade sagt att jag inte ville ha grillat med potatissallad så det var det som de ville ha). Andre brodern fick min man att köpa grillmat och grilla, fast jag sagt även till de två att jag inte ville ha grillat. Min man köpte då lax till mig, så att något blev rätt. Sen fick jag BARA sånt jag sagt att jag INTE ville ha i "present". Gammalt skräp från mamma hon försökt tvinga på mig förut och jag sagt bestämt nej till, en väska från svägerskan jag sagt till hennes man jag hade för många av, och så då förstås ett tomt löfte om Spa och god mat ifrån min syster som hennes man rynkade näsan åt och sa han inte ville hjälpa till med att ordna åt mig. Hur trevligt tror du allt det kändes när jag just då väntade på besked från senaste provtagningen om jag klarat mig eller hade bestående skador, kanske cancer? När jag med nöd och näppe klarat mig till 50?
Förtalskampanjer är ofta gömda bakom "omtanke" och det jag hört och sett är samma sak här. Hon låtsas "bry" sig om mig, men jag är - enligt henne - fullkomligt oresonlig och elak mot henne. Allt är bara teater - hon har skrivit så elaka, osanna påståenden om mig, som svar på små frågor jag haft. När man får sånt till svar blir iallafall jag rädd och drar mig undan. Inte ens när någon annan bekräftat att jag hade rätt, och min syster fel, ändrar hon sig. Hon fortsätter som om det är "synd" om henne och jag är "elak och mobbar" henne. Titta på bilden igen! Ser jag ut som en sån elak, stöddig jävel, som hon sprider ut att jag är? Hon sprider ut att hon "bryr sig om mig", och vår mamma är 100% på hennes sida och identifierar sig med min syster och hennes man, han som polishotade mig för att jag vittnade under ED på att jag läst avtalet hans fru hade med pappa om stugan. Den stuga hon alltid velat ha GRATIS.

Mamma vill också att min syster ska ha den gratis och hon bryr sig INTE om att avtalet inte sa så. Hon tänkte ljuga och säga att hon visste vad som stod i avtalet och säga åt mig att jag var "elak" som inte lät min "stackars" lilla syster få huset gratis. Men det hade jag tänkt - ÄNDA TILLS KLISTERS VISADE MIG ATT PAPPA ALDRIG TÄNKT GE DEM HUSET GRATIS. Min syster visade alltså mig avtalet och när jag nämnde det lite försynt skickade hon mammas favvisson på mig. Antagligen hade hon fyllt honom med avsky mot mig och mitt beteende innan, precis som hon snackat skit om honom precis innan till mig och äldste brorsan. Så han hoppade direkt på mig och skällde ut mig för att jag påstod jag läst avtalet - han hade ju HÖRT pappa prata om det och visste bättre än jag som läst det vad som stod i det. Först när vår syster, till slut erkänner att det är ett skrivet avtal, erkänner den här brorsan att han aldrig läst det. Även vår mamma erkänner att hon aldrig läst det. Dvs båda två kallar MIG galning och lögnare fast ingen av dem har den blekaste ANING om vad som egentligen står i avtalet. 
Märk väl - det räcker inte heller att jag har ett ÖGONVITTNE till min version (= min syster står i köket och visar mig avtalet). Ändå tror ALLA det är jag som ljuger. Med alla menar jag hela släkten, utanför min egen familj och ögonvittnet. Systern började på en gång förtalet på FB, har jag hört berättas från de som har FB. Det gör hon långt innan jag ens fattar riktigt vad de håller på med. Jag tror - ända tills alla ignorerar min ED och mitt VITTNE - att de bara inte fattat än. Men jag har fel. Ingen BRYR SIG OM sanningen. Den andre brodern skriver t o m det i ett mail, att jag går "fel" när jag tänker i såna banor, som sant eller falskt. Dvs han ignorerar att det helt klart är min version som är den sanna som "oviktig". Det tänkesättet = SATANISM har jag lärt mig. Att kalla bevisbar fakta, det som HAR hänt, för "åsikter" är en annan form av satanism, som är vanlig idag. Det som HAR hänt = SANT, det som INTE har hänt = FALSKT. Oavsett vad folk än tycker om saken! 

I systerns version av händelsen satt hon och jag i soffan framför TV'n och hon berättade att avtalet är försvunnet. Den versionen bekräftas INTE av någon annan än hon själv. Så alla som valt att TRO på henne har valt att tro på något ingen kan bekräfta av oss andra två som var där. Eller har de som andre brodern valt att skita i VEM av oss som har rätt. Han har sen trakasserat mig med skit, som om det är jag som är sinnessjuk för att jag håller mig till verkligheten, och han som är frisk som inte kan skilja fantasi från verklighet. Han behöver slå upp definitionen på sinnessjukdom, anar man. ;)) Vår mamma har bistått min syster väldigt MYCKET i förtalet av mig som person. Redan i april ifjol fick jag veta att hon stod helt på min systers sida i arvskiftet, och min syster skrev till oss andra "antingen gör ni som jag säger, eller som mamma säger", efter hon sagt att mamma sa samma sak som hon. Dvs vi hade ett falskt TVÅ-vals alternativ med bara EN utgång - vår oerhört bortskämda syster fick det hon pekade på IGEN - bara för att... 
Nu har det helt blivit sant - jag kan INTE umgås med människor som tror allt det hemska om mig som hon påstår om mig. Hon kan umgås med människorna, även om de skulle tro att hon kanske gjort "något litet" av allt hon gjort, därför att hon gjort så mycket värre än de känner till. Därför känner hon sig triumferande då hon lyckats få mig påkletad en massa jag inte har gjort. Jag har INTE ljugit. Jag har INTE stulit. Jag har INTE förtalat. Jag har INTE mobbats. Jag har INTE varit självisk. Jag har INTE försökt lura till mig pengar. Jag har INTE varit snål och girig. Och så vidare.... Allt det där är sånt hon fått hela släkten att tro ATT jag gjort och är. Så nu vill jag inte träffa en  människa av de där personerna, som inte uttryckt att de tror på mig. De som vägrar ta reda på FAKTA, och väljer att tro att alla är "lika goda kålsupare" kommer jag heller inte att bry mig om i framtiden. 

Bara de som VILL veta vad som hänt och som har moralisk kompass nog att kunna skilja på vad som är rätt och fel kommer jag umgås med, vilket efter alla år av förtal av min karaktär väl blir ungefär lika med 0 släktingar. Jag är den jag ÄR - inte den som andra påstår att jag är. De känner inte mig och ingen av dem bryr sig om att ta reda på vem jag är. De väljer att tro jag är den person som andra säger att jag är. Alla som aldrig brytt sig om att lära känna MIG, tala med MIG, lyssna på MIG, känner inte mig. Alla de har bara dessa personers påståenden OM mig att gå efter. Såna människor behöver ingen i sina liv. Så, är det så konstigt då att inte en människa tyckte det var FEL när hon knuffade ut mig ur ett foto, som togs precis innan den sk festen ÅT mig (50-årsfesten)? Ingen reagerade, ingen sa att jag skulle stå i mitten, ingen sa någonting om att hon knuffade ut mig. Inte ens jag tänkte på det, för jag ville inte ens vara där.

Luna IngRuna - Kärlekens Cirkel
Skicka en kommentar