Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read.

måndag 9 december 2013

Tankesmedjan Mänsklighet

Vidarebefordrar en mailväxling jag hade med en sen idag före detta medlem i min grupp Kärlekens Cirkel efter han dels deklarerat att han skulle sluta med sitt uppdrag “Tankesmedjan Mänsklighet” och dels svarat med personliga påhopp mot ett par personer som skrivit svar på hans artikel om klimatförändring (läs: uppvärmning). (Tillägg 10/12: En läsare märkte att jag skrivit fel namn - det ska vara MÄNSKLIGHET, dvs inte oss som grupp av arten människor, mänskligheten, utan egenskapen att vara mänsklig, att visa mänsklighet gentemot varandra. Det namnet gör saken jag tar fram här i mina ögon ännu värre, då det är omänskligt att behandla andra såhär kränkande.)

Mailväxlingen skedde för många månader sen i våras, men sammanställningen gjorde jag nu i november, för att åskådliggöra hur en manipulatör förvanskar verkligheten för att skapa empati åt sig och förtala sina motståndare. Hans agenda blir tydligt INTE att förena någon mänsklighet, utan att mobba ut de få människor som fortfarande har kvar en viss förmåga till självständigt tänkande. Vi ska nämligen fållas in som den flock vi är i någon av alla uppställda fållor, och de fårskallar som vägrar måste oskadliggöras så ingen lyssnar på dem.

Den som ser vad som händer är dum och mobbas.

Jag skrev svaret på hans artikel om fascism och yttrandefrihet, eftersom hyckleriet blev löjligt för mig efter att ha läst hur han hanterade avvikande åsikter i klimatfrågan. Fascister = mobbare försöker skrämma folk till att tystna om sina avvikande åsikter. Personliga kränkningar, förlöjliganden och rena förvrängningar (ibland 180 grader) av vad man egentligen säger/skriver används av fascister/mobbare för att ge dem rätten att bestraffa en.

I den här studien av hans taktik att bemöta min kritik av hur han hanterar kritik visar han tydligt att han är villig att använda de flesta typiska psykmetoderna för att kränka “motståndaren” till tystnad. Jag svarar på en artikel om FASCISM, men han envisas hela tiden att påstå att jag svarat på KLIMAT-artikeln. Han envisas också att kalla alla andra konspirationsteoretiker, när ingen utom han bevisligen sysslar med konspirationer (dvs Bilderbergermöten).

Att ha åsikter om en vetenskaplig hypotes (uppvärmning) har inte ett dugg med konspirationer att göra så länge man håller sig till fysiken och inte blandar in företag och politiker och deras agendor i smeten, vilket INGEN av de som Lars nämner nedan gjorde i sina “idiotiska och förolämpande” mail, som jag läst och alltså funnit både sakliga och TREVLIGA, medans Lars svar till dem var precis såhär infantila och häpnadsväckande osmakliga som man ser nedan.

Några av Lars konspirationsteoretiker.

Först mitt mail, som är skickat som svar på hans utskick om fascism och åsiktsförtryck:

Den som sa det kan va det #1: Ifall ni inte tål att människor har olika åsikter vad gäller vetenskapliga hypoteser (ej ännu teori) ska ni inte hacka på diktaturer, som inte tål människor med avvikande åsikter.
Den som sa det kan va det #2: En konspirationsteoretiker är någon som tror att några typer möts i hemliga rum och planerar ta över världen, dvs exakt vad ni beskrivit i era egna bloggar. Därför var det synnerligen obehagligt att ni beskriver personer med avvikande uppfattning angående klimatforskningen som just det ni själva så övertydligt försöker framstå som - konspirationsteoretiker.
Så obehagligt att jag förstår varför ni inte vill existera längre efter en sån fadäs.
Tack och adjö! Man ska stå för det man predikar.
Kramar, Runa
Hyckleriet frodas även i Sverige, visar Lars mig.

Lars svar till mig på kritiken om hans – 1) åsiktsförtryck och 2) att kalla andra det man bevisligen själv är:

Du har nog fullständigt missuppfattat vad detta ärende handlar om: vi skickade ut ett utskick om klimatförändringen och fick en massa idiotiska och förolämpande mail från folk som dels påstod att klimatförändringen inte existerar - och dels inte presenterade några bevis för detta påstående. Så du får nog rikta din kritik om att inte acceptera andras åsikter till dessa människor.
Vi tycker att det är mycket märkligt att du identifierar dig med ett begrepp, som innebär att människor som kritiserar etablissemanget och dess officiella versioner blir stämplade som idioter. Vi har i grunden granskat Bilderberg, men vi har presenterat fakta - och inte åsikter.
När det gäller din slutsats, så får detta stå helt för dig själv, Vi tyckte att detta var ganska dumt, men vi är knappast förvånande efter de tidigare mailen. Själva tycker vi inte att det är någon förlust att vår granskning av Bilderberg nu läggs ner - detta slag förlorade den demokratiska världen för flera år sedan - och demokratin i Sverige och världen är i en skapad kris. Dock tycker vi att det är synd att vår granskning av socialtjänst och arbetsmarknad också läggs ner, vilket innebär att all kritisk granskning av denna del av arbetsmarknaden läggs ner. Så "konspirationsteoretikerna" kan ju fundera över om de har något ansvar i detta. Vi är dock säkra på att du inte anser att du har något ansvar.
Lars Bjelkenstedt, sekr
Tankesmedjan Mänsklighet


Hittade Lars sin inspiration här uppe?

Inte mycket i hans mail har med vad jag egentligen skrivit att göra, eftersom jag svarat på en artikel om FASCISM och åsiktsförtryck för jag ogillade hans bemötande på kritik han fått från andra på hans klimatartikel. Han hade agerat med ren mobbning och projicerat över en massa sjuka saker på sina kritiker de inte sagt, och det ÄR åsiktsförtryck, till skillnad från fri debatt där man ärligt ger svar på det som faktiskt framförs. Det är alltså ÄRENDET jag har med honom och han kan inte bestämma över vad jag hade för ärende med honom när jag skriver till honom. Jag kan knappast missuppfattat mitt eget ärende - absurt - fullkomlig rappakalja. Han har alltså från första meningen vänt det mesta bakochfram – det är ju HAN som går runt och kallar folk för konspirationsteoretiker som något slags skällsord och JAG som kritiserar honom för det. Helt koko hur han sen får till det att JAG ser mig som en konspirationsteoretiker. Den var go´ den. =D

Det som är mest tydligt för mig nu när jag läser hans svar (och tänker tillbaka på hur han svarade de två som kritiserat hans klimathypotes) är att hans profil stämmer så väl in på de där narcissisterna jag studerat. Han framställer sig själv oskyldig och som en hjälte för åsiktsfrihet, fast sanningen är att han bemötte de andra med samma förvanskning som han bemöter mig här – och med samma glåpord också. Jag känner inte igen mig ett dugg i den otrevliga människa han klistrar på mig.

Det är så narcissister gör – sätter på sig helgonglorian och kastar sin egen skit på de som avslöjat deras teater. De flesta undviker såna här personer. De flesta mår lite lätt illa av deras beteende. De är sällan fler än EN person men gillar att tala om sig själv som MÅNGA. De hävdar ofta att de är MISSUPPFATTADE när andra kritiserar dem. De överdriver också ofta hur UTSATTA de blivit, fast kan sällan producera några bevis för de påstådda påhoppen. Märk att han inte nämner EN ENDA till brevskrivare än de TRE personer jag redan kände till här nere i hans mail till VAKEN-Jonas – det är bara lilla jag och de två andra!!!

Är han en människa eller ett program? 

Jag svarar en SISTA gång på Lars, bara för att hans förvrängningar av det jag egentligen skrev inte skulle stå oemotsagda:

Bra att du är säker på vad jag anser, käre Lars. Du anser kanske inte att du är en konspirationsteoretiker, men tyvärr är det exakt såna som sysslar med det du sysslar med som brukar få den fula beteckningen. Därför var det fånigt och billigt av dig att kasta det glåpordet på andra. Ja, det har blivit ett billigt glåpord.
Lycka till med ditt arbete och hoppas du orkar förstå att klimatförändring INTE är lika med uppvärmningshysteri. För vi är i en enorm klimatförändring, men det är en helt annan historia än den massmedia predikat åt oss så länge.
Kramar, Runa

Första meningen betyder förstås att Lars INTE kan ha en susning om vad jag anser, som hans svar gör gällande (att jag ser mig som en konspirationsteoretiker, enligt LARS).

Andra meningen att alla andra som läser hans texter ser HONOM som en konspirationsteoretiker.

Tredje att han beter sig som en homosexuell i garderoben som sitter och skriker “bögjävel” till kvinnan utanför, som försöker få honom att komma ut. =D

Sista stycket tror jag bara behövs förklaras för utvecklingsstörda med ett IQ under 70. Nej, det var för elakt mot dem för jag är säker de skulle förstå det galant!


Vissa föredrar lögner före sanningar!

Här är Lars älskvärda och synnerligen balanserade svar:

Vi skrev svaret till dig enbart för att skriva ett svar till de svar vi fick på utskicket om klimatförändringen. Vi trodde inte att du hade tillräcklig intelligens för att förstå, vilket ditt svar bekräftade.
När det gäller "konspirationsteoretiker", så verkar det som att det är precis detta som du sysslar med.
Vad betyder "förklaringen" om klimatförändringen? Du u behöver absolut inte svara, eftersom vi inte vill ha med dig att göra mer.


Fast jag skrev INTE mitt svar på utskicket om klimatförändringen, utan om fascism och åsiktsförtryck.

Andra meningen är på nivån tonårstroll på YouTube och resten går vidare i den andan. Oftast när jag får såna här svar på tuben så brukar jag svara att det säkert kan finnas hjälp de kan få om de har läsförståelseproblem. Och att det är bättre att göra något konstruktivt åt dessa problem än att hålla på och bråka med alla som skriver på för svår nivå. Ja, något i den vägen brukar det bli. =D

Trots att Lars länge - i över 3 år - var medlem i min grupp Kärlekens Cirkel så har jag aldrig sett någon aktivitet där från honom vara sig före jag gjorde om listans namn till My Red Heart eller senare. Har för mig han hade digest, trots att det är förbjudet, eftersom det är en GRAFIK-lista och digest tar inte med grafik. Dvs enligt Lars är min GRAFIK = konspirationsteorier. Återigen är han bara ute och fiskar efter att irritera mig med att kalla alla andra för det han själv är. Så gör de ju, som sagt, de där självnyttiga narcissisterna.


På Lars nivå!
 
Här är hans skvaller-mail till VAKEN-Jonas. Nu är det puss och kram nästan! Inget sånt till mig: (nu börjar jag se varifrån jag fick homo-liknelsen – en ren tillfällighet och inte avsiktligt) 

Hej Jonas,
Ja, vi tog ett beslut för några dagar sedan att vi lägger ner verksamheten. Vi gjorde ett utskick om klimatförändringen och fick ett antal mycket dumma och förolämpande mail från människor som vi skulle beskriva soim "konspirationsteoretiker". Det har ju varit precis samma svar kontinuerligt från media och politiker, men denna gång visade det sig att "konspirationsteoretikerna" är precis likadana som media och politiker.
Så efter mer än 4 år fick vi helt enkelt nog.
Vi bifogar nedan ett av dessa mail som vi fick och det svar som vi skrev till denna person. Mateja och Leif Erlingsson var två andra personer som skrev mycket dumma och förolämpande mail. Ni är välkomna att publicera detta som ett svar på varför vi nu lägger ner verksamheten.
Med vänliga hälsningar
Lars Bjelkenstedt, sekr
Tankesmedjan Mänsklighet

Nej, alla svaren var INTE på klimatförändringsmailet, för jag hade – som sagt – svarat på hans fascism-mail. Förstår man inte det blir ju min 1:a punkt underlig!

Förvrängning av verkligheten för att gynna ens agenda? Sen tar han inte med mitt andra mail när han skriver till Jonas.

Först la han hans trevliga “Hej, Jonas” mail och sen har jag för mig det var HANS svarsmail och allra sist, det som var först, min kritik på hans egen åsiktsförtryck!

Inte heller tar han med sitt otrevliga sista svar till mig. Allt det skickat FÖRE mailet till Jonas. Sneaky, creapy narcissist!
Vem är dum på riktigt och vem spelar bara?

Min stora fråga i det här svamlet är – VARFÖR är det så viktigt för Lars att skitsnacka just Mateja, Leif och mig? Om han nu fått så HIMLA många mail – varför väljer han ut just oss tre? Svaret är förstås för att han INTE fått några fler. =D
 
Dock måste jag säga att hans passion att kalla alla andra för “dumma”, “idioter”, “ointelligent”, osv, kan bero på hans egen otillräcklighet. Att ta till personangrepp som han gjorde mot Mateja och Leif – det som fick mig att äcklas av honom – brukar vara svaret på en egentligen korkad narcissist när han står svarslös mot sann intelligens. Intelligens från hjärtat.

Den tredje saken som stör mig med hans agerande här är att han helt klart har agendan att förtala de personer han nämner i sitt mail till Jonas med namn. Hur det kommer sig vet jag inte, men med tanke på Arkoner, hive-minds så känns det inte bra alls. 

Han buntar ihop oss och får det att låta som om de andras mail var PRECIS som mitt. Det var de INTE, för mitt mail handlade främst om åsiktsförtryck. Vilket det är att häckla folk med fula tillmälen för att tysta dem – därav min 2:a punkt!

Sen avslutar han med att VAKEN får lov att publicera allt han just skickat, dvs mitt mail till honom, men med hans förklaring att jag svarat på hans klimatartikel sådär (och inte att det var om åsiktsförtryck).

Lars har ALDRIG fått min tillåtelse att publicera något mail jag skickat till honom - och speciellt inte utryckt ur sitt sammanhang som han gjort i sitt mail till Jonas. Hans agerande gör att han däremot gett mig fritt fram att publicera HELA vår mailväxling - i RÄTT ordning. Ifall man skulle vara riktigt noga så skulle man först lägga in klimatmailet från Lars, sen Matejas och Leifs konstruktiva kritik, sen Lars damp-utbrott mot dem, sen Lars anti-fascismmail, SEN mitt mailsvar till Lars och resten du ser ovan! 

Det vore det ÄRLIGA, men jag ser ju att ärlighet inte står högt i kurs hos manipulatörerna. De värsta de vet är de som har mage att kritisera deras fulmetoder. Såna personer förstör deras image av HJÄLTAR. Som jag skrev för ett tag sen på min blogg – Hjältar faller hårdare – eller nått sånt. Då var det Red Ice jag plockade i småbitar. =D

Luna IngRuna - Kärlekens Cirkel

söndag 30 juni 2013

Loke - trixaren

Om du som jag vuxit upp i Norden så känner du förstås till Loke och vad han sysslar med. Han kan sägas vara Asatrons version av Djävulen, men det som allra mest slår mig är hans likhet till en psykopat. Förstås är väl Djävulen också då en psykopat. Loke står det väldigt mycket mer om dock. Om hur han är och vad han gör. Loke kan vara din bästa vän och han är så väldigt rolig. Han är festens ljus. Det förstås, du minns väl Balder som Loke fick dödad? Kanske Loke bara överglänstes av honom så han fick "gå". Det säger en del om Loke/psykopaten. Vem är det som ska bort? Jo, den som överglänser. Det finns en del metoder att "ta bort" en sån person. I Lokes fall så fick han någon att helt enkelt döda Balder, men en vardagspsykopat kanske inte vill riskera att hamna i dålig social dager, så då faller den formidabla lösningen bort. Såvida man inte kan få personen att dö på egen hand förstås. Depression och självmord är då lockande medel för psykopaten. Har du hört att de har kommit fram till att en överhängande stor del av de med diagnoserad psykisk sjukdom, som depression och posttraumatisk stress, drabbats pga att de utsatts för psykopater? Dvs psykopater kan till stor del vara skyldiga till det stora antal människor som idag mår psykiskt dåligt. Ganska komiskt då att det är just en av taktiken en psykopat använder för att trycka ner och förlöjliga sitt "offer" att sprida ut rykten att denne är "psykiskt sjuk". Komiskt därför att det så ofta blir så till slut efter långvarig "stalking" ifrån psykopaten. Stalking är den term man använder när någon systematiskt försöker jävlas med dig, som alltså är just det Loke är känd för att göra. Jävlas med folk.

För att lära mig mer om hur såna här personer egentligen är så läste jag en bra sammanställning på Cassiopaea-sajten. Som jag misstänkte så har forskarna på senare år förstått att det finns betydligt fler psykopater ute i samhället än man först trott. Det för att man bara haft möjlighet att forska på de misslyckade psykopaterna förut. Därför trodde man förut att psykopater var våldsamma och anti-sociala typer ifrån lägre samhällsklasser. Men så är det inte alls förstås. Ju bättre uppfostran en psykopat får, ju bättre kan denne anpassa sig och smälta in i samhället. Så därför upptäcks de inte av "forskarna". De tror dock fortfarande att det är betydligt fler män än kvinnor som är psykopater, men det kan ju ändra sig det också när de väl lär sig att se igenom teatern. För enligt mig är bara kvinnor bättre på att föreställa sig och gömma sin psykopati än vad män är. Män ska gärna skrävla och ha överdrivna kvinnohistorier, medan kvinnor gärna kan stanna med samma man hela livet, kanske med en hel del otrohetsaffärer dock, och ändå vara en psykopat. Vi får se!
Här är länken som jag läste på: http://www.cassiopaea.com/cassiopaea/psychopath_2.htm 

En sak som stack ut oerhört mycket när jag läste den här sajten var hur olika psykopaterna kunde bete sig. I ett stycke beskrev den tydligt TRE typer, som jag personligen känner exakt tre såna karaktärer. Den första var den kalla, lugna och samlade, som därför lätt undgår de flesta och som jag förstår är de som lättast gör karriär, med lånade meriter och storslagna överdrifter i sin resumé. Den andra sorten är den mer excentriska och äventyrslystna, som kan trollbinda människor med sin underlighet och ovanlighet. Den tredje sorten verkar först helt ofarliga, lite tramsiga och änglalika till och med, fast det är bara spelat för det finns ingenting änglalikt i vad den här personen egenligen representerar. En annan sak som stack ut ifrån den sajten var något jag förstått måste vara det ultimat perfektaste scenariot för psykopaten, nämligen att skapa koalationer och partnerskap med kompletterande andra psykopater. Med rätt kombination kan de mobba och köra över en efter en av sina motståndare så mycket bättre. Någon av dem kan vara den lugna och trygga ledaren, TYP I ovan, och lura in offren dit de vill ha dem. En annan av dem kan spela antagonist till ledare eller göra överdrifter som på ett eller annat sätt lurar offren ännu mer in i armarna på TYP I. Den som gör det här bör förstås helst vara av TYP II ovan. Ifall de är fler än två kan någon spela ofarlig vän till offren och därigenom få fram personliga saker som människor i vanliga fall inte gärna berättar för alla, inte ens för en trygg ledartyp. Den här snälla vännen bör förstås spelas av TYP III ovan. Sen kan även psykopater gärna gifta sig med en annan psykopat och då helst med någon som har kompletterande egenskaper. T ex om det är en psykopat som är medveten om sin oförmåga att förstå och tolka andras känslor och därför hela tiden gör stora klavertramp, kan en sån gynnas oerhört mycket av att gifta sig med en charmig psykopat som har ett stort utbud av naturtrogna känslouttryck på sin repetoar. För även om en man verkar känslig och förstående betyder det inte att han verkligen bryr sig. Många psykopater uppvaktar sina kvinnor just med att lyssna intensivt och spegla tillbaka exakt det som kvinnorna vill höra. Sen när de vet vad som upprör sagda kvinnor kan de vid ett senare tillfälle spela upp exakt det beteendet. Det är alltså under den sk smekmånadsfasen som dessa, ofta pojkaktiga och ursöta typer, tar reda på vad du hatar allra mest och vad någon annan man gjort som sårat dig oerhört. För att totalt knäcka dig kan så psykopaten köra samma taktik i kubik i förhoppningen att du ska bli totalsänkt. Det är alltså såhär de flesta psykopater "mördar" sina offer, inte genom direkt mord.

Det fanns mycket mer på den sajten som var intressant för mig. En sak var något jag själv insett för väldigt länge sen, eftersom jag så många gånger varit måltavla för elaka människor, nämligen att om man kan se igenom människor och se deras sanna natur så är man ett hot mot de som har en dålig natur. Och psykopaterna har en väldigt dålig natur. Naturligtvis, eftersom de är av arketypen Loke! De är en manifestation av de demoniska krafterna och alla de som kan se igenom dem är förstås tvärtom av arketypen Balder, eller i en mer katolsk terminologi, av de angeliska krafterna. Det är därför psykopaten attackerar främst och först just dessa personer. Hur mycket och hur länge du än offrat din tid och kärlek att uppfostra en psykopat sen barnsbenen så kommer hon ändå att hugga dig i ryggen om du är av den här typen som ser igenom dem. Hon vill inte ha dig runt sig för hon vet att du ser vem hon egentligen är. Inte ens fast du älskar henne TROTS att du vet vem hon är. För hon saknar förmåga att veta vad den kärleken är för nått och det enda hon vet är att du, som seende, riskerar att avslöja hennes ranker, när du tycker att hon gått för långt. Det är därför hon kommer att göra sitt yttersta för att oskadliggöra dig. Jag använder "hon" här för det är ofta en hon som är just såhär listigt manipulativ. Hon opererar i det dolda genom att använda förtal och skvaller. Och det vet väl vi alla att det är vanligare att en "hon" skvallrar än en "han", även om psykopater skvallrar oavsett kön på ett osedvanligt falskt och otrevligt sätt, som förstört livet för många människor, eftersom det mesta de säger är tvistat och lögnaktigt.

Om psykopaten vill eliminera dig och hon inte vill riskera sin sociala position så finns det några olika vägar som hon kan använda. Som jag förut nämnde så kan hon alliera sig med en större grupp psykopater, ifall det finns någon sådan att tillgå, och genom att vara en mobb se till att förstöra din sociala situation genom rent förtal, som då förhoppningsvis kan leda till din psykiska sjukdom. I den metoden ligger just att långt innan du uppvisar någon psykisk sjukdom sprida ut till hela din omgivning att du har sådan. Genom att hon då har en stor stödgrupp i form av andra psykopater, gärna med psykologisk kunskap för att ge legitimation till påståendena, stärks hennes påståenden och blir "sanningar" i din omgivning. Fler och fler börjar så bete sig som om du var psykiskt sjuk och innan du vet ordet har du drabbats av en djup depression och psykopatens plan har gått i lås. Det här är tyvärr ett, enligt den moderna forskningen, alltför vanligt fenomen och en av orsakerna till att man numer tar allt allvarligare på olika former av mobbning. Mobbningen skapar sjuka människor och det genom att göra dem sjuka genom att projicera en först obefintlig sjukdom på dem. För att skilja ut den änglalika psykopaten, som alltså är med på agendan att knäcka dig, lyssna bara till vad den projicerar mot dig. Hon kan verka ärligen oroad över din mentala hälsa och vilja hjälpa dig, men i verkligheten försöker hon bara fullfölja planen att förstöra dig och göra dig sjuk. Hon kommer inte lyssna på det som du egentligen oroar dig över, dvs lögner och rena osanningar som den kända psykopaten har utsatt dig för. Istället kommer hon att släta över dessa obehagligheter som uttryck för dina egna mentala problem och inte verkliga. Hon kommer att snurra runt det i ditt huvud så du vet inte vad som är upp eller ner. Och som änglalik psykopat är det troligast att det är just hon som läst på lite extra om psykiatri för där kan man verkligen få kontroll över andras människors liv eller död. Det var en till sak som stod på sajten. Det att psykopater har en förkärlek att läsa på om psykiatri och därmed lära sig fler trix.

Ifall det inte fungerar att få dig att lyssna på den falska vännen och ta till dig det budskapet att du är psykiskt sjuk och därmed fullfölja psykopatens plan att få dig oskadliggjord genom stämpeln av psykiskt otillräknelig så behövs andra vägar. En sån är att använda rättsväsendet och polisanmäla dig för olika underliga brott. En jag känner blev polisanmäld av en psykopat hon blivit svindlad pengar av efter att hon hotat svindlerskan att polisanmäla henne om hon inte betalade. Det är en vanlig metod för psykopater, eftersom de genom att vara den som först polisanmäler få det riktiga brottsoffret att bara bli en patetisk motanmälare. Därför ska man aldrig varna en psykopat om något man tänker göra när det gäller rättsliga ärenden. Man ska bara göra det och helst låta psykopaten under tiden tro att man sitter rädd som en liten kaninunge i sin håla och gråter. Det tycker psykopaten mycket om och njuter i högan sky. Det är faktiskt just det där sadistiska njutandet av andras lidande som är det mest kännetecknande för alla psykopater. De är inte ute efter att ALLA ska lida, utan väljer ut något offer som de torterar tills de tröttnar. Det kan vara någon som står dem nära. Oftast är det partnern, ifall inte den också är psykopat förstås. En manlig psykopat är den kändaste typen i det här fallet och han brukar ha många kvinnohistorier, som han njuter av att antingen hålla hemligt ifrån sin partner eller helt öppet torterar henne med. Tydligen så skiljer det ganska rejält ifrån psykopat till psykopat hur han får en kick av sin otrohet. För somliga är det hemligheten och att få andra kvinnor kära i dem som lockar och för andra är det makten att förnedra sin hustru. Däremot är det mindre känt hur en kvinnlig psykopat torterar sin partner, men jag anar ungefär samma mönster. Hon är antagligen otrogen på ett eller annat sätt. Kanske torterar hon sin partner genom att flörta med andra män fullt synligt eller så har hon hemliga affärer för en kick. Oavsett så kommer hans reaktion på hennes otrohet att falla tillbaka emot honom och det kommer sen vara han som är den stora stygga vargen och hon ett oskyldigt offer. Det är min erfarenhet av psykopatiska kvinnor.

Tyvärr så är psykopater också föräldrar och även om de kan vara utåt sett alldeles ypperliga föräldrar till somliga barn så gillar de ofta att tortera vissa barn. De går alltså över gränsen för att bara gilla något barn mer och allmänt favorisera något. Nej, de försöker medvetet förödmjuka och håna somliga barn och deras Gyllene Barn slipper allt sånt. Om deras älsklingar gör något hemskt, som att döda en kattunge, bränna upp skogar eller stjäla motorbåtar så skrattar de bara och slätar över. Men deras otäcka barn får både stryk och glåpord för småsaker, som de oftast inte ens själva har en susning om eller vet vad som menas. De Gyllene Barnen växer så upp till nästa generations psykopater, dels för att de givetvis blev de Gyllene Barnen just för att de tidigt uppvisade tecken på anlag för den egocentrerade listighet som kännetecknar psykopater och dels för att en sån här uppfostran förstärker även de minsta psykopatiska drag en person kan tänkas ha. Det är en fråga många forskare ställt sig nämligen, om det finns både miljömässiga psykopater och rent genetiska. Det kan man fråga sig, men jag har förstått att vissa människor är immuna mot att förvandlas till psykopater. Det är de jag kallar de änglalika eller för att använda Asa-arketyper, de lika Balder. De har för mycket godhet, för stark känsla för rätt och fel, för mycket kärlek för att förvirra och helt bli förtappade psykopater. Alla andra kan säkert genom en mer eller mindre avancerad hjärntvätt formas om till psykopater, men för de flesta är nog metoden som måste användas väldigt extrem. Så extrem att det inte direkt är något man ser i vanliga familjer, som försöker smälta in i en social miljö med höga krav på korrekt uppförande. Kanske finns det, som det påstås, isolerade samhällen där sånt här förekommer, men i normala samhällen funkar det nog dåligt. Skolan, barnomsorgen, grannarna, barnens vänner, ja, någon kan riskera att upptäcka svår fysisk tortyr och andra hemskheter. Därför är det nog mest de med medfödda anlag till att bli psykopater som blir det i normala uppväxtmiljöer. Frågan är dock hur många av dessa Gyllene Barn, som utan att bli särbehandlade och se syskon bli straffade för saker som de gjort och som inte blir trodda när den ljuger, hur många av dessa blir sen psykopater? Det kan alltså vara så att psykopati finns i vissa familjer för att de generation efter generation väljer att fysiskt och psykiskt tortera somliga barn och upphöja och ha överseende med somliga. Att en lösning på många såna här fall är att vara konsekvent och inte släta över bara för att något barn är så gulligt och charmigt. Det kan ju bara lära psykopaten att deras metoder fungerar!

Jag har hört sägas att det var shamanernas uppgift förr i tiden att hålla efter psykopaterna. Att dessa människor alltid funnits och torterat mänskligheten. Ialla fall så länge som vår tideräkning funnits, för vi vet ingenting om människorna innan dess. Allt som finns kvar från före dess är enorma stenblock, större än någon teknologi idag kan rubba. Kanske det inte fanns psykopater på den tiden? Kanske det kommer en tid när vi slipper dem igen? Det har jag haft flera symboliska drömmar runt, som jag nu börjar förstå verkligen menar att vi måste göra som shamanerna och SE vad det är för något igen. Vi måste börja där, med att kunna se deras spel och tvistade lekar för att sluta spela med dem, sluta leka deras lekar. Det är förstås deras orättvisa regler som gäller i alla deras spel och lekar. Det är därför de alltid vinner för de har riggat spelat. De kör själva med fuskkoder och ingen normal, icke psykopat, kan vinna på deras villkor. Att spela schysst mot en psykopat, som i exemplet där man varnade den om en eventuell polisanmälan, är meningslöst. Även om du polisanmäler, utan att ha varnat, så kommer psykopaten att polisanmäla dig tillbaka med påhittade hemska brott. Det har jag också nu sett. Det trots att det är du som har de svåra skadorna, hämtades i ambulans, fick opereras och fått men för livet, så kommer psykopaten att locka med sig både poliser och vänner i sitt spel. Han kommer påstå att det var han som blev attackerad av dig och att allt han gjorde var självförsvar. Det utan att ha mer än något litet blåmärke han fått någon annanstans eller när han bankade skiten ur dig. Och polisen tror på honom, hans försvarsadvokat hjälper honom och till och med dina egna vänner vänder sig emot dig av rädsla för polis och repressalier från psykopatens vänner. Därav rådet att alltid hålla sig undan ifrån psykopater! Kom ihåg att en stor del av våra snälla poliser är också psykopater. Att vara polis ger dig makt och psykopater älskar makt, så därför gillar de att vara poliser. En psykopat väljer alltid att sympatisera mer med en annan psykopat än en icke-psykopat. Jag säger "sympatiser" för en psykopat känner aldrig någon empati. De gillar helt enkelt andra psykopaters oändliga fräckhet och föraktar brottsoffrens lidande. Därför borde alla poliser testas och testas NOGA för psykopati. De kan göra oerhörd skada genom den makt de får där, just för att de är som känslokalla robotar som bara gör det makten kräver av dem. Poliskåren betalas med skattemedel och borde därför arbeta för folket, och de flesta är ännu inte psykopater och önskar därför slippa möta såna.

Det bör sägas att det är oerhört svårt att diagnosera någon som psykopat, eftersom de utvecklade metoderna är rena stenåldern och uppbyggda på kriterier som har med grovt anti-sociala beteenden att göra. En psykopat behöver inte uppvisa ett enda anti-socialt beteende i normala fall. De kan ha några få offer som utsätts för lidande och det ger dem tillräcklig "kick". Det kan vara en hustru, ett barn, ett syskon eller en förälder. Det kan vara en barndomsvän och det kan vara en arbetskamrat. Det kan vara vem som helst som de valt ut att psyka. För det är det psykopater älskar att göra - psyka någon. Några små saker som psykopater gör och som kan psyka de allra närmaste oerhört mycket är att lova saker som de aldrig håller. Visst, bara för att någon lovar något och inte gör det betyder inte att denne är en psykopat. Vissa är bara "uppskjutare" och kommer aldrig till skott. Psykopater glömmer dock bara bort att de lovat något. De verkligen glömmer det nästa sekund efter de lovat något grandiost och fått stora tack och kramar och tårar ifrån den så tacksamma mottagaren. Sen sitter man där och väntar och känner sig löjlig. Många gånger om man frågar efter gåvan kan man få undanflykter eller rakt ut att han "glömde" och om man sen får någonting så är det inte på långa vägar det man lovats. Det bidde en tummetott alltför ofta. Och sen gillar psykopater att inte ge det man önskat sig, utan något annat. Kan de så ger de något de själva vill ha och kan ha nytta av. Man kan få något som de sen lånar och sen "försvinner" det. De kan också ge bort saker och sen komma och hämta tillbaka det för att de tycker att de har bättre nytta av det. Eller kan de låta bli att ge en något alls och skylla på att "någon annan" sagt att de skulle ge det som de lovat en och redan fått tack för. Listan kan göras lång på underliga beteenden runt just givandet som känns obehagligt. En psykopat kan ha orsakat dig stora ekonomiska förluster genom sitt egen beteende och sen kräva dig på betalning för något du verkligen behöver, men inte har råd med pga av din dåliga ekonomi, och psykopaten ändå bara har liggande hemma. Hon kan göra så mot sina egna barn och barnbarn, fast då bara emot de som inte är Gyllene. Mot de speciella och fina barnen kan en psykopatisk förälder vara överdrivet generös och ge bort mer än hon har råd med, eftersom hon vill behålla sin sociala gemenskap med sina Gyllene Barn och en gamling är inte mycket värd i psykopaters värld om de inte har pengar eller någon fin social status. Om du ser någon som fjäskar och sniffar runt en gamling som har dålig hälsa och antagligen snart ska dö kan du skriva upp att om det är en psykopat så finns det något av värde som gamlingen har som denne suktar efter. Risken är att psykopaten hjälper gamlingen på vägen om det drar ut på tiden.  

Själv har jag tänkt på vad stress gör emot någon som har ett svagt hjärta och ett fall där sonen visste att hans far var upprörd över en parkeringsbot han ådragit sig förra sommaren, när han lånat faderns bil. Trots löften att betala boten vägrade sen sonen göra det och hotelserna ifrån indrivningsfirmorna fortsatte att komma in, till faderns stora irritation. Jag kunde inte förstå varför han inte betalade boten på en gång och varför han lät gamlingen må så dåligt av dessa konstanta orättvisa räkningar. För han visste att han inte varit i den staden och fått någon bot själv och tänkte inte betala åt någon annan. Hela tiden glömde han att det var hans son som åsamkat honom detta, eftersom hans dåliga hjärta slutat pumpa blod i tillräcklig mängd upp till hjärnan. En annan sak jag tänkte på med samma gamling var hans dotter som trots att hon visste om hans usliga hjärta bara några dagar innan hans dödsfall släpat omkring honom på Supermarketen. Han kunde knappt gå, så svag var han, men med till affären skulle han. Man kunde tycka att hon kunde sett vad han behövt, satt ihop en liten shoppinglista med honom, och åkt in själv. Ville han följa med kunde hon ursäktat sig och sagt att hon hade så många fler ärenden att det skulle ta flera timmar. Vad som helst utom att trötta ut honom med denna stora affär i hans tillstånd. Kanske tog han för lång tid på sig? Ialla fall insjuknade han sen strax efter i lunginflammation och det var det. Det komiska var sen hur besviken speciellt hon var över hur lite han lämnat efter sig. Hon hade nog räknat med ett par miljoner till minst. Jag önskar han hade sett till i god tid innan han dog att någon värdig människa tagit över gården så att den inte gick ur familjen. Han återskapade gården i sin mors ära och trots att den här dottern tagit hans mors namn så är hon inte det minsta intresserad av gården som hon, hennes farmor, var. Det är det allra sorgligaste i hela historien för sen tog de andra syskonen - de ogyllene - in ett medium och hon sa att det var den mobbade systern som var farmodern i en tidigare existens. Vilket blir begripligt eftersom där fanns tydliga likheter. Men gamlingens fru hade utsett vissa barn till Gyllene och hans favoritdotter till ogyllene så han gick över till att favorisera den Gyllene flickan istället. När han såg igenom hennes manipulativa falskhet i hennes tonår bytte hon förnamn till hans mors namn. Mycket taktiskt. Det finns mycket att säga om den historien!

En sak många tror är att psykopater måste vara grymma emot djur, men det är inte alls sant. De kan för skoj skull döda något djur nån gång och tröttnar de på sin hund eller katt så kan de tycka att det är enklare att avliva den än att krångla med att hitta en ny ägare. De ser djuren som en förlängning av sig själva och de väljer djur som höjer deras egen status. Ett djur med en fin stamtavla, ett tävlingsdjur som vinner stora vinster eller en avelshund som kostar mycket mer än en vanlig byracka. Sen när djuren inte längre tar hem några vinster eller blivit för gammal för avel så kan de snabbt göra sig av med djuret utan några samvetskval. Under tiden som de tycker djuret har ett värde för dem kan de ta mycket god hand om det. Så snart de tappat intresse börjar dock vanvården och om de inte är inklinerade att döda djur så kan de ta och dumpa djuret någonstans och hoppas att någon annan tar över ansvaret. Ofta drabbas någon djurvänlig bekant av dessa dumpningar, så om du har en psykopat som gillar att skaffa djur kan du få ett ganska stort menageri mot din vilja. Att säga stopp är också svårt, eftersom du då inte vet om djuret kommer att fara illa. Det bästa är att avråda psykopater ifrån att skaffa djur och många psykopater är för själviska och har för stor självinsikt i sin egen själviskhet för att skaffa både djur och en massa barn. De kan ha gjort det "misstaget" någon gång och insett att det är en för stor uppoffring.

Har en psykopat mer än ett barn så glöm inte kolla vilket han aldrig kritiserar och vilket som aldrig kan göra något rätt. Du kommer snart lista ut vem som är vem. Det Gyllene barnet är det charmiga och glada, som inte verkar ha några bekymmer i världen. Alla säger att hon eller han är så snäll och lätt att ha att göra med, men det är för att de inte lever med barnet själva. De som lever med det kommer säga att det är det där barnet som är det jobbigaste. Det barnet som psykopaten valt som ogyllene kommer man tycka är buttert och tystlåtet, men de som verkligen känner det kommer se att det är hon som har djupa känslor och därför egentligen är minst jobbigt. Bortskämt och egenkärt, manipulativt och självcentrerat är jobbigt hos ett barn och det kan alla se som verkligen bor med ett barn hela dagarna. Det även om den som lever med det är en psykopat, men inte den som valt ut vilket barn som är Gyllene. Om du gifter dig med någon så kan det Gyllene barnet bli lite av en konkurrent och det kan vålla lite bekymmer har jag förstått även för en annars duktig och manipulativ psykopat. Det oavsett om det Gyllene barnet är psykopat eller inte. Bortskämd och upphöjd av pappan är ändå jobbigt.

En fråga som jag länge tyckt tas upp alldeles för lite på alla ställen där det talas om psykopater är att det borde vara för dem som för alla andra typer av neurologiska åkommor. Det borde finnas en gradskala av mer eller mindre. Om någon har en aning av psykopatiska tendenser gifter sig med en med mer psykopatiska tendenser borde de sen förstärka varandra. Medan man borde kunna dämpa tendenserna om man umgås med människor helt utan sådana tendenser om man själv bara har några få svaga och dessutom de man umgås med är fullt medvetna om ens svaghet. Det är nog det som är själva nötens kärna att man måste kunna se dem för vad de är och kunna handskas med dem. Om de grupperar ihop sig i större klungor tror jag de förstärker varandra, eftersom de uppskattar falskhet och svek hos varandra när det är riktat emot människor de anser ovärdiga. Det står en hel del på länken jag läste om hur psykopater har ett behov av att göra de människor de skadat till mindre värda för att rättfärdiga sina övergrepp. Om du känner några människor som får dig att känna dig ful, dum, fattig, ful, värdelös, dålig, ful och klantig kan de vara psykopater som vill skada dig eller antagligen redan gjort det, fast du har naivt glömt bort det och förlåtit dem. Tänk efter vilka som får dig att känna dig konstigt värdelös, som en trashank eller som de säger i USA "white trash". Tänk tillbaka i tiden tio år, eller tjugo år, och vad som hänt mellan dig och dem. När jag gjorde det insåg jag att en hade först stulit en kattunge jag hade till salu och därefter nekat att låta mig hälsa på för att se att kattungen hade det bra. Jag var arg bra länge, men sen sa alla att det bara var en kattunge och jag kände mig lite dum. Men det hade gjort väldigt ont, för jag hade tänkt hålla kontakten med mina kattungar även efter jag sålt dem och nu fick jag inte det. En annan hon hade stulit det käraste kreativa arbete jag hade då och som jag lagt ner min själ i att skapa. Det var en ansenlig samling och jag hade nog lagt ner tusentals timmars arbete under över 6 års tid på det. Men hon stal det och gav bort det och sen skyllde hon på mig. Jag insåg att hon gjort många till hemska saker, som många sen blev "mitt fel" på något vis. Vissa hade ju blivit någon annans, eftersom det hade varit för dumt att skyllt på mig. Det viktiga var dock just det där att hon avsiktligt gjort illa mig och därför måste hon hela tiden se ner på mig därefter. Det här är något jag räknat ut själv vara skälet till dessa personers oerhörda förakt och nedvärderande beteende emot mig. Deras egna oursäktliga beteende emot mig, som de bara kan leva med genom att göra mig till ovärdig och värdelös. Den ene av dessa personer såg jag upp till i hela min uppväxt, för han var min storebror och jag trodde han älskade mig, men idag vet jag att han bara var snäll mot mig för jag var pappas favorit som liten. Den andra var min lillasyster, som jag älskade och tog hand om hela hennes uppväxt tillsammans med vår far, som bytte till henne som favorit och det var då som min storebror också slutade låtsas tycka om mig. Det var de här två syskonen som var min familjs Gyllene Barn som slapp stryk och nedvärderande gliringar ifrån vår "änglalika" mor. 

En sak som är oerhört viktig vad gäller psykopater är "NO CONTACT" principen. Det allra bästa du kan göra för dig själv om du har psykopater eller människor med för många psykopatiska drag i din omgivning är att undvika dem. Om du kan ska du helt bryta kontakten med dem. Jag har alltid tyckt att det är så hemskt med alla dessa som säger upp bekantskapen med sina närmaste släktingar, men med tanke på hur hemskt min lillasyster har betett sig, ivrigt påhejad av min ene storebror och min mor och hennes förr så charmige make, så förstår jag fullkomligt varifrån detta behov kommer. Man kan inte låtsas vara en dörrmatta hela livet när man vet att man är så mycket mer. Jag har i många år i klartext sagt ifrån till min mor vad som är acceptabelt beteende ifrån henne och vad som inte är det. Det är inte acceptabelt att hon slår mina barn. Det är inte acceptabelt att hon sprutar iskallt vatten på dem. Det är inte acceptabelt att hon säger till dem att ingen bryr sig om dem. Det är inte acceptabelt att hon kallar mig sinnessjuk när jag återberättar att hon gjort allt ovan. Speciellt inte som jag aldrig var ensam när något av detta hände emot barnen, eftersom vissa saker såg min man och alltihop såg minst ett av barnen. Jag har gjort klart för henne att det inte är acceptabelt att hon ringer för att tjata om att jag ska trakassera min gamle far och aldrig nämner mina barn. Och det är inte acceptabelt att hon ringer och kallar mig en dålig mor med fruktansvärt ouppfostrade barn samtidigt som deras kusin sitter mitt i tsunamikatastrofen nere vid Indiska Oceanen och hundratusentals människor har mist livet. Det är heller inte acceptabelt att hon efter att ha blivit informerad om det ringer tillbaka och skäller ut mig för att JAG inte bryr mig om min systerson eller alla döda i tsunamin. Det finns många fler saker som jag sagt till henne inte är acceptabelt och ändå många fler som jag inte orkat ta upp, eftersom ingenting som hänt förut har hänt i hennes värld. I hennes verklighet råder total minnesförlust på allting dåligt hon gjort och allting bra som vem som helst annars gjort har nog ändå hon gjort.

På det viset är min lillasyster väldigt lik sin riktiga mor, även om hon påstår att hon ser mig som sin mor. Det är också mycket konstigt. När min syster säger sådär så reagerar inte vår mamma. Jag skulle blivit mycket sårad om min minsta flicka kallade hennes syster för "mamma". Hon är lika mycket äldre sin syster som jag är min. Detsamma tänkte jag när jag efter många års vånda berättade för min syster att hennes nyblivna ex-man flörtade med mig på deras bröllop. Jag hade tagit väldigt illa vid mig, för han verkligen avskydde mig och sen plötsligt var han "all over me". På deras bröllopsfest! Till min stora förvåning brydde sig min syster inte ett dugg. Han flörade med alla, sa hon bara, som om det hade någon betydelse. Det var deras bröllop! Och jag var hennes syster, inte vem som helst! Men nu förstår jag varför han flörtade med alla. Hon hade bedragit honom förut och han ville hon skulle visa några känslor, så han försökte göra henne svartsjuk. En katastrof att de ens gifte sig. För hon kunde inte bli svartsjuk hur han än försökte. Istället blev han boven och vi alla hatade honom för hur elak han var mot vår lilla syster. Idag vet jag inte om det var så eller om det bara var hur hon fick det att se ut. För hon var bra glad efter hon bedragit honom, som om hon gjort något bra. Sen ville han inte ha barn med henne, men om hon bedragit honom var inte det så konstigt. Nej, när man inser vad som pågår så förstår man plötsligt alltihop. Varför hennes ex verkade ogilla mig, varför han betedde sig så elakt mot henne, varför hon inte brydde sig. Och varför inte vår mamma brydde sig. Hon reagerade inte heller när min syster gav mig ett löfte om en gåva som jag sagt till vår mor att jag inte ens ville ha över min döda kropp. Hon såg hur oberörd ut som helst, när hon hörde det. Det är verkligen som den här sajten jag just läst säger. De verkar inte leva i samma verklighet som oss andra. De hör inte samma saker, de ser inte samma saker och de känner framförallt inte samma saker. De är så obehagliga att umgås med just pga att de är så här avstängda ifrån normala känslor och reaktioner. För det var min lillasyster som hade bett vår mor att ringa mig och fråga om jag vore intresserad av att gå på Spa med henne och därför visste ju vår mor när min syster "gav" mig det att jag inte önskade mig det. Ändå såg hon bara glad ut. Jag såg minst sagt snopen ut och sa något om att det var min syster som ville gå på Spa och inte jag. Vilket var sant. Min syster verkade konstigt oberörd av den kommentaren, eftersom jag tydligt refererade tillbaka till frågan jag fått av henne, via vår mor, om jag ville gå på Spa. Så jag antog att min syster visste att jag inte ville det och ändå gav mig det. Mycket nonchalant, men som jag skrev ovan om gåvor är det typiskt. Från min mamma fick jag några smycket jag sagt att jag absolut inte ville ha. Vad annat kan man vänta sig?

Så oavsett om någon är diagnoserbar psykopat eller inte så måste man känna vilka som uppvisar drag som är så störande och kränkande att de påverkar ditt liv negativt. Om det är så och om DU känner att de inte tillför ditt liv något positivt, eller betydligt mer negativt än positivt, så är det rätt för dig att sluta ha dessa människor i din umgängeskrets. Vad gäller min storebror och min lillasyster så har de så länge tyckt att jag är "drägg" att de egentligen själva uteslutit mig och när de så förra sommaren skulle ordna ett 50-årskalas för mig så tror jag det var mer ett spel avsett för våra föräldrar än för mig. För innan festen ringde min bror och sa att ingen ville betala eller ordna någon mat till festen så det fick vi göra själva. Till saken hör det ju att det var min första födelsedag efter jag slutat ha dödlig anemi och äntligen kanske hade en chans att bli frisk och kunna få ett någorlunda anständigt liv. Att ha dödlig anemi är sannerligen dödstråkigt för då dör organ efter organ till man dör själv. Inte ens om man får nytt blod är det säkert att man tillfrisknar, men efter det där kalaset - där jag fick utlovade Spa-helger "över min döda kropp" och smycken jag redan tackat nej till och min man fick köpa huvudrätten åt och laga - så blev jag ialla fall friskförklarad. Men på kalaset visste jag inte om jag hade blivit frisk än och att ingen ville fixa mat till mig och att jag fick presenter "över min döda kropp" och saker jag inte ens ville ha kändes inte bra alls. Jag kände mig som en gammal hushållerska herrskapsfolket lite glättigt satt ihop en liten bjudning till, men inte riktigt tyckte var en del av familjen. Sen sa alla lite sentimentala saker om tiden jag tjänat dem och sen kände de sig alla duktiga och snälla. Alla långborden hade de tagit bort till middagen så alla fick sitta med sina tallrikar i knät, som på ett tonårsparty. Sen när jag skulle tacka för "gåvor" satte jag dumt nog ner tallriken på golvet och hunden slickade på den. Allt kändes billigt och nedvärderande. Speciellt som jag på min riktiga 50-årsfest blivit bjuden på det finaste värdshuset med stort festbord, vita linnedukar, kandelabrar och blommor i massor och den godaste tre rätters meny en kung kan drömma om. Det var som natt och dag. Men de som bjöd mig då var mina svärföräldrar och speciellt min svärfar och han vet allt om att bli behandlad som "drägg" för han växte upp i Norge under kriget. Långt upp i fjällvärlden och med samiska förfäder. När jag träffade honom skämdes han så för sitt arv, eftersom han blivit hjärntvättad att tro att det var dåligt. Men nu har han en släktsajt och sätter in bilder på de förfäder han hittar. Och jag säger han ska vara stolt för att han har de rötterna. Jag tror att hade han varit kvar i den kulturen som fanns långt innan goterna kom dit hade han varit en lämplig kandidat för shaman. Det var därför de vita förstörde alla naturfolk och dödade så många shamaner. För de vet vilka som är psykopaterna och den typiske psykopaten är en vit man, enligt statistiken ialla fall.

Tror inte vi kommer längre nu i vår jakt på Loke, den lustige förrädaren. Han är din bäste vän och din värste fiende. Han lurar sin blodsbror och skulle inte tveka att hugga kniven i ryggen på sin egen fostermor. Han var ju adoptivbror till Tor, så han uppfostrades av Tors mor. Precis som min syster som tyckte att jag var mer som en mor och ändå tvekade hon inte att hugga kniven i ryggen på mig. Sen är det avundsjukan och Balder som överglänste Loke. För den där avundsjukan känner jag så väl igen, eftersom hon så många gånger nämnt den. Skadeglädjen när jag blev sjuk och tappade mitt vackra hår kan jag bara föreställa mig nu. Innan kunde jag inte ens det, för det var för groteskt. Det är just det att man inte ser det man inte vill se. Men nu har mitt hår växt ut igen och till skillnad ifrån henne så är jag inte gråhårig. Det är lite underligt eftersom jag är nio år äldre, men jag har bara några få grå hår fortfarande. Fast numer tonar jag det för jag hatar alla grå hår, hur få de än är. Det var många gånger när vi var yngre som saker hände där jag kände den där skadeglädjen dock. Minnen som kommit tillbaka nu i och med allt som hänt. Jag minns också hennes otrevliga kommentar på släktträffen 2005 när jag försökte underhålla hennes nya man, som inte kände någon där. Han verkade trevlig så jag var snäll mot honom och hon blev svartsjuk och sen blev han efter några år lika otrevlig mot mig nästan som hennes ex var. Vet i det här fallet inte heller varför, men att han verkligen hatar mig förstår jag nu. Helt obehagligt och kanske är det för att han också har såna här Loke-tendenser? Kanske han minns min berättelse om den charmiga västmanlänningen jag tyckt om och som sen hotade mig och min familj, bara för att dölja att han försökt få mig i säng? Kanske mindes han hur ledsen jag blev över hur han manipulerat vår familj och sen huggt oss i ryggen så därför högg han oss i ryggen på samma sätt? Det är möjligt, men jag kan inget bevisa. Det är bara den där otrevliga smaken av deras beteenden, deras lögner och deras aggressioner. Och därför säger jag gärna tack och adjö för evigt till de alla. Kvar blir de som bryr sig och som inte lever i snurriga låtsasvärldar där allt är upp-och-ner. Frågan är alla som de svärtat ner oss för. Det är de som är problemet. För man vill ju inte sluta ha kontakt med alla man känner bara för att de fortsätter har kontakt med de här människorna. De kommer att baktala en för alla släktingar de kan och det får man räkna med. Men jag tänker att det är bara att strunta i det. De som vill tro på skiten kan kvitta!

IngRuna - Kärlekens Cirkel

lördag 20 april 2013

Psykiska vampyrer

Detta ämne hörde jag först talas om från Michael Tsarion 2006 och det finns nog lika många vinklar på det som det finns dåliga relationer. För en relation där den ena suger musten ur den andra handlar i slutändan om vampyrism - ifall den ena bara blir ärtigare och piggare vill säga. För ibland kan ju bägge bli trötta och utkörda mitt i livets alla måsten.

Sommar vid stranden

När jag växte upp så fick jag rollen av stöttaren efter vår lillasyster fötts, dvs jag skulle se till att mina syskon fick det de behövde av uppmuntran och självförtroende. Såhär i efterhand känns det mer som om de skulle ha mina energier. Sen upprepade jag samma mönster med vänner och pojkvänner. Naturligtvis trivdes jag inte i några av alla dessa relationer för jag var bara ett bihang som skulle se på när alla andra utvecklades och uppfyllde sina önskningar. Det var till och med så att jag assimilerade deras önskningar som mina och det trivdes jag inte heller med.

Det jag gillade att göra var helt otänkbart att ens gå i närheten av och otroligt löjligt under hela min uppväxt från mellanstadiet och upp. Jag gillade att designa, skapa, sy, sticka, virka, måla, teckna och jag tyckte om att göra det vackert i föräldrarnas trädgård när jag blev äldre. Mycket var små projekt jag gjorde i hemlighet och om någon frågade så ville jag inte svara eller svarade jag bara jakande på deras första bästa antagande. Det enda jag kan tänka mig som anledning att jag skämdes så för allt jag tyckte om att göra var för att min familj tyckte det var trams. Den enda som kanske tyckte nått var kul med det jag gjorde var förstås lillasyster, men inte på långa vägar så som jag älskat samma saker när jag varit i hennes ålder. Ganska tidigt började jag tycka hon var otacksam.

Mina vackra dockkläder

Mitt största projekt var att virka hundratals egendesignade dockklänningar. Jag började redan i 12-årsåldern och fortsatte i 6-7 år att virka så snart jag hade lite tid över. Vid 19 år sydde jag mest romantiska barockklänningar till dockorna, som jag själv designat. Ungefär vid den tiden lånade jag ut mina virkade klänningar till min lillasyster, fast hon fick bara låna för de var egentligen gjorda åt min egen dotter. En dag frågade hon om hon kunde ge bort någon klänning och tyvärr svarade jag att ifall det är någon vi inte tycker om så kanske vi kan det. Sen gav hon bort allihop. Jag försökte få henne att hämta tillbaka dem, för dem var inte hennes att ge bort, men hon vägrade. Vår mamma vägrade också för bara någon månad tidigare hade min syster gett bort födelsedagspresenten jag gett henne till samma flicka och mamma tänkte inte göra bort sig igen. Klänningarna var värda tiotusentals kronor av tid och material, men framförallt av min kärlek till min framtida dotter. Presenten var ingenting jämfört med dem.

Jag fick aldrig tillbaka mina klänningar och min syster bad aldrig om ursäkt. Jag tror hon tyckte det var roligt att se mig så ledsen och gjorde det med flit för att såra mig. Hela hennes liv hade hon alltid fått allt hon ville och ifall hon hittade på något bus fick jag skulden. Ingenting var hennes fel, så när hon hade gett bort sin present för att reta mig och mamma höll med mig var det nog första gången. Så hon hämnades genom att ge bort det dyrbaraste jag hade - mina egna barn. För det är ens barn allt som man skapat genom sin kreativitet. Jag älskade dem klänningarna och såg framför mig hur en dag mina egna flickor lekte med dem. Jag fick två flickor och även om jag hann göra ett tiotal nya klänningar till dem kändes aldrig något så kul längre som det gjort då. Ifall det var hennes uppdrag att suga musten ur mig så lyckades hon. Och hon lärde mamma läxan att aldrig ta mitt parti, för då gjorde hon något ännu värre.

Jag själv vid 16 år

Än idag berättar min syster historier om sin svåra barndom, där jag var en oansvarig tonåring som släpade omkring henne på suparfester. Varje gång jag hör henne skröna, med släkten omkring, känner jag hur min energi bara rasar. Vilka fester? Jag passade min syster hela tonåren och tidigast att jag kom ut på disko eller någon enstaka fest vid 16. Det var inte förrän jag var 18 jag kunde gå ut när jag ville, om någon annan körde. En gång hade några familjer i kvarteret en kräftskiva och min gamla klasskompis bjöd in mig. Min syster ville följa med så då blev jag tvungen att ta med henne. När vi kom hem igen var hon klart berusad. Tror hon var bara 11 år. När hon berättar den historien låter det som om det var en fyllefest med ungdomar och inte barnfamiljer. Att hon smög i sig folks drinkar när de tittade bort blev då mitt fel - för att jag var snäll och lät henne följa med. Energin rasar än idag över hur hon lyckades förstöra något kul som hände mig. Det var nämligen min barndoms bästis som bjöd in mig och vi hade inte umgåtts på många år.

Under de år jag bara hade bröder hade jag superkrafter. Efter skolan börjat blev det sämre med krafterna, men sommarloven var fortfarande magiska. Trots att jag var liten och tanig kunde jag ta vilken sittplats som helst - speciellt ifrån den nästäldste brodern. Den äldste var jag rädd för, eftersom han gillade att tortera mig. Jag försökte alltid försvara honom ifrån hans bror, som var mästare att reta upp honom till vansinne, för annars började den äldste slåss. Det gillade inte jag, men det gav mig superkraften att slita dem isär och lugna ner dem. Men min äldste bror visade inga tecken på sympati, hur mycket jag än hjälpte honom och stöttade honom. Tvärtom så jagade han mig lika mycket som förr, drog av tussar av hår ifrån mig och brände mina armar med kaktustaggar. Det var sånt han gillade att göra mot andra. Och han älskade att snurra mina katter i svansen så de skrek. På det hela taget var han en fruktansvärt elak pojke.

Balrog demonen

Idag tycker således de gamla släktingarna inte alls om honom. De tycker att han är elak och allt elakt som någon av mina bröder gör, läggs på min äldste bror. Hans stämpel sitter i och hur många snälla saker han än gör så förblir han den stygge i deras ögon. På något vis förstod jag redan som liten att han inte begrep bättre och som vuxen fick han sen diagnosen Aspberger. Jag vet inte om det betyder att folk med denna diagnos särskilt gillar att dra små flickor i håret tills hästsvansen lossnar eller dra katter i svansen så de gråter. För mig var den snälle brodern den andre och det tyckte alla människor. Han fick bra betyg och allting gick så bra för honom så jag vet inte varför han i tonåren blev så konstig och elak. Men något hände som ändrade honom. Det var då jag inte längre tyckte om att vara med honom - det började bli ett trist jobb att vara hans sidekick. Ingenting vi gjorde var skoj längre och allt han gjorde var att skälla på mig och retas med mig. Om den äldste hållt på med fysisk misshandel höll den andre på med psykisk. Väldigt tröttsamt och jag började se världen som en grå meningslös existens jag helst ville slippa.

Vad jag aldrig fick lov att hitta under min uppväxt har jag förstått är mig själv. Det var alltid någonting i vägen. Jag minns när jag som liten nästan visste vem jag var och varför jag var här. Jag kunde göra magiska saker, som att titta på vad alla barnen uppe på vägen gjorde på väggen i en garderob i källaren. Det fanns ett nyckelhål och ljuset som sken mot väggen visade barnen upp och ner när de sprang omkring och lekte. Jag har kollat många år senare och då fanns inte bilden kvar. För inte så länge sen berättade jag det här för min äldste bror, då det är för mig ett bevis att de tar magin ifrån oss när vi växer upp, men han verkade inte tro på mig. Som om det aldrig hänt. Ialla fall fick han mig att känna det så. Det gjorde mig ledsen för jag uppmuntrar fortfarande honom och stöttar honom, men han dissar de viktigaste sakerna jag delar med mig till honom. Strunt kan han prisa, men inte det som räknas.

Magiska vetteljus

Så först umgicks jag mest med det syskon som var närmast mig i ålder, den andra brodern. Jag hängde med överallt dit han ville gå och hjälpte honom med allt han gjorde. Jag berömde och uppmuntrade och i början hade vi det riktigt kul. Han var väldigt snäll för det mesta. Det var efter lillasyster föddes som det blev sämre. Vad hon än gjorde - hur taskig och elak hon än var - så tyckte han att hon hade rätt att göra så mot mig. Hon var ett småbarn och de måste lära sig vad som är rätt och fel. Alla lärde henne att hon fick göra sånt ingen annan fick och att jag inte fick göra nått. Nu började också mobbingen i skolan bli jobbig och när jag kom hem ledsen brukade min tidigare favoritbror och mamma retas med mig för att jag var mobbad. De tyckte jag förtjänade det och skrattade åt mig. Det gjorde ont och jag kände mig oerhört ensam. Min bror var en förrädare och svikare förstås. Jag tror han gjorde allt det här - tog lillasysterns parti och hjälpte mamma mobba mig - för att mamma skulle gilla honom mer. Hon blev alltid glad när jag grät.

Under min tonår umgicks jag både med lillasyster, som jag passade varje dag istället för att vara ute och hänga med vänner som normala tonåringar gör, och med den andra brodern. Den äldste höll sig för sig själv och verkade mest hata alla emellanåt. Han var dryg och sur oavsett hur snäll man var mot honom. Verkade inte ha minsta känsla för kärleksfulla relationer. Men det hade inte de flesta i min familj. Så här 40 år senare förstår jag inte hur jag orkade leva i en sån hjärtlös värld. När livet blev för hårt brukade jag gå in under hängarna i hallen på övervåningen och sätta ansiktet mot väggen. Då kunde jag se min riktiga mamma ifrån mitt tidigare liv. Hon älskade mig fortfarande och tog mig i sin famn och sa att jag var underbar. Det gav mig energi att orka fortsätta. Tyvärr glömde jag bort henne under tonåren, för vem gör så då, och jag blev väldigt deprimerad ända till jag blev 17.

Min skyddsängel

Det var när jag var 17 som en pojke för första gången sa att jag var lika bra som någon annan tjej. Att jag var lika kul och inte alls trist och värdelös. Det var nog det underbaraste jag hört, för fram till dess verkade alla tycka jag var äcklig och värdelös. Just det där ordet äcklig sitter fast efter mamma kallat mig det när jag lekt med lillasysters babykläder som 8-åring. Det var strax innan hon skulle födas. Hur arg hon blev över att se att jag satt på min babydocka kläderna! Fullkomligt rasande. Min mamma skrämde verkligen mig och jag tror hon skrämde min pappa också. Minns att vi kunde ha det roligt pappa och jag bara hon inte var i närheten, för då blev hon sur och svartsjuk och förstörde stämningen. Så när lillasyster föddes dumpade han mig, för han fick lov att ta hand om nya bäbisen för sin fru utan att hon surnade till. Ta hand om bäbisar var liksom inte riktigt hennes grej, så all hjälp hon fick ju bättre tyckte hon.

Jag tog också mycket hand om min lillasyster från hon var pytteliten. Dels för att jag antagligen tyckte det var kul, men också av dåligt samvete och ansvarskänsla. Mamma sa hela tiden till mig att det var mitt fel att hon fötts, för de skaffade henne eftersom jag tjatat om ett syskon. Nu hade jag inte tjatat på ett par år när hon kom och jag hade önskat mig en lillebror, men jag gick på bluffen. I själva verket hade mamma slut på P-piller och det hade ingenting med mig att göra. Antar att hon tyckte det var en skojig sak att säga, men såhär i efterhand tycker jag det var rätt grymt, för ett barn ska inte känna sig tvingad att ta ansvar för ett annat barn. Så sent som när jag fyllde 50 sa min lillasyster att hon mer tyckte jag var hennes mamma än vår riktiga mamma var. Lite konstigt att hon ändå tycker det, för hon hör aldrig av sig för några trevliga pratstunder som döttrar gör. Hon svarar aldrig ens på mail jag skriver till henne - eller ialla fall så sällan och så lite att det är en droppe i havet. Kanske vill hon att jag ska följa henne igen och beundra henne och bara ha tid för henne? Att jag har egna barn nu kanske gör att hon känt sig bortstött.

Alla barn är mina barn

Fast jag vägrar ha dåligt samvete om det är så, för jag har hela tiden svarat på allt hon skrivit till mig och aldrig ignorerat henne. Däremot har hon väldigt ofta ignorerat mig. Hon har också fått mig att hjälpa till med saker, som att göra en webbsida åt henne, när hon tänkte starta ett företag. Jag var jätteglad över att hjälpa henne helt gratis, men när mitt första förslag var klart så hörde jag aldrig av henne. Jag skickade in det några gånger och försökte få kontakt, men inte ett ljud. Det är en hel del arbete med en webbsida - det är inte bara att trycka på och knapp och simsalabim - men hon verkade inte uppskattat hjälpen alls. Det gjorde mig ganska upprörd och sur på henne ett bra tag, för det där är exakt sånt beteende som jag tycker allra sämst om. Personligen tycker jag hon förtjänade en fet smäll på käften för att utnyttja min hjälpsamhet på det sättet och inte ens visa minsta uppskattning. Min äldste bror har sagt om sånt här att det är helt ok att göra såhär mot mig. Så han har helt klart fått sin hjärna muterad i någon slags selektiv särskiljningsmatris på vem man får behandla som skit och vem inte.

För även den andre brodern gjorde det här stuntet på mig inte långt senare. Det kunde varit ett par år högst när han ville ha en sida åt hans Atlantisbok. Jag hjälpte honom med en del saker runt boken och att hjälpa honom med sidan var naturligt. Han var också mycket schysst och betalade mig för utgifter jag hade och förväntade sig inte få allting gratis. Men när sidan var klar - och den blev verkligen otroligt vacker - så hörde han inte av sig om den skulle ändras på något vis eller vad han tänkte. Jag hörde aldrig någonting från honom om sidan. Det var när jag berättade det här några år senare för den äldste brodern som han förstod fullkomligt hur den yngre tänkte. För min sida var så ful, eller han uttryckte det förstås annorlunda, men den dög helt enkelt inte, menade han. Jaha, det var ju grant, att om du får något fult gratis av någon annan så behöver du inte ens säga ett ord? Det är inte det vi lärt oss vara det trevliga och korrekta sättet att bemöta sina medmänniskor.

Jag säljer den här boken

Vi har lärt oss att man ska tacka för en gåva oavsett och det här var ju ett förslag som han kunde ha åsikter om. Då kunde han ju sagt att den är för ful. Sen gjorde han utan ett ord en egen sida, som verkligen var otroligt trist och ful. Så det hade bara varit att sagt så - nej tack, men jag gör nog hellre en sida för din var inte tillräckligt ful. För den var otroligt vacker och det var det enda felet på den. Ännu en sak som jag förlorade energi över, för det tar energi att göra en sida. Men vis av erfarenheten från lillasystern gjorde jag en sida jag ville ha själv, så när brorsan dissade den snodde jag den själv och gjorde min egen Atlantissida. För jag säljer nämligen hans Altantisböcker. Jag säljer dem fortfarande fast det är ingen som köper. De ligger överallt ivägen hemma, så de måste bort när vi ska renovera.


Änglar och Demoner

Ett liv är långt och genom livet möter man mängder av människor som inte betyder någonting särskilt för en. Väldigt ofta känner man att vissa vill ha något av en på ett obehagligt sätt och varje gång man träffar dem så känner man sig trött och utmattad. Ibland gör de något fruktansvärt obehagligt som äcklar en. Det är dessa människor vi försöker undvika. Andra gör oss glada och får oss att med lätta steg och en ökad självkänsla gå vidare i livet. Dem kallar jag änglarna. Demonerna är förstås de andra. Men ändå är det de människor vi lever i livet med dagligen som är mest viktiga för hur vi mår. Ifall vi lever med en person som bara tänker på sig själv, bara gör saker för sig själv och aldrig låter en annan utvecklas och göra vad man själv vill kan livet bli ganska jobbigt. Jag tror vi känner sånt här på oss och om vi vill slippa någon är det ett tecken på att den personen stjäl energi.

Ängel som är svag

Ibland träffar man dock på människor som man ömsom vill slippa och ömsom vill vara med. Som om de är både änglar och demoner. Vi kan väl alla bli arga och då är vi som besatta och väldigt tröttsamma för vår omgivning. Vad man ska göra för att undvika att bli sådär arg är att undvika den personen som gjorde det som gjorde dig arg. Dvs blir du arg så går du därifrån ett tag. En stund senare eller kanske några år senare känns det inte lika betydelsefullt - vad det än var. Men det är viktigt att inte glömma vad som hände ändå. T ex om det var en vän som svek dig och det gjorde dig otroligt arg och du märker att vännen inte ångrar sig, kommer den fortsätta svika och sätta andras intressen, inkluderat sina egna, långt före dina. Då måste du minnas det här så du inte tar tillbaka den och åker på pumpen igen. Du ska alltså inte låta en sån här person behandla dig illa om och om igen, för det stjäl din livsenergi.

Du ska umgås med människor som ger dig kärlek och glädje, som tror på dig och inte kan skriva elaka saker om dig. Som min äldste bror som en gång skrev att jag var så elak och dum att han inte ville ha något mer med mig att göra. Jag har i dagens datum ingen aning om varför han skrev såna hemska saker om mig, för i hela mitt liv har jag varit snäll mot honom trots hur illa han betett sig mot mig. Och jag har hjälpt och stöttat honom hela hans uppväxt, när han flyttade till Stockholm, när han gick med i mormonerna, när han skaffade familj. Det finns inte en tidpunkt när jag inte stöttat honom, även om han inte precis tyckt att jag var värd något det mesta av den tiden. Jag hade två val efter jag läst vad han skrev. Bli vansinnigt arg eller bara bli ledsen och inte göra nått. Jag valde det senare. Han får skämmas, om han kan, för vad han gjort mot mig. Han har aldrig bett om ursäkt, så jag antar han tycker jag förtjänar allt han gjort mot mig.

Lucifer faller ner till jorden

Ändå har jag umgåtts väldigt mycket med honom bara några år efter han skrev det där, för den person han var när han skrev det var som besatt av en ond demon. Det var vid den tiden som han gick ur mormonkyrkan och alla religioner och kyrkor är fulla av ondskefulla demoner. Det är därför så många präster är riktigt elaka. Och varför en del änglar jobbar där också som motpol. Eftersom jag talat så mycket med den här brodern under senare år vet jag att han bett många han gjort illa om ursäkt, men mig veterligen innefattade dessa ursäkter inte hans syskon och speciellt inte mig som var hans favorittortyroffer. Som tur var har jag haft en kraft som skyddat mig så när något riktigt farligt hände, som när han dök från poolkanten rakt på mig med strypgrepp runt min hals, blev jag inte alls skadad och inte ens så rädd som jag borde blivit. Det kändes som när jag var mycket liten och stegen välte när jag var nästan högst upp och jag for rätt in i taggiga buskar och nässlor, men inte en skråma fick jag. Det var som en bubbla runt mig. Det här har hänt fler gånger när något riktig otäckt hållit på att hända.

Sen jag nästan dog ialla fall av dödlig anemi 2011 så tror jag min tid är ute. Om något mer farligt händer tror jag inte någon bubbla kommer. Kanske som för min andra bror som ringde för ett par tre år sen och berättade att han drömt om döden igen. När han var ung drömde han att döden kom och sa att ingenting kunde döda honom tills de möttes igen. Ungefär så känner jag det nu. Om det är något syskon jag är riktigt arg på så är det den här andra brodern. Han var min bäste bror och sen gled han bort tills jag inte visste om jag kände honom alls och sen lämnade han landet för gott. Eller är jag argast på min syster för att hon inte kan bry sig på riktigt och vara ärlig och sluta manipulera och ljuga. Sen blir jag som argast på den äldste brodern för jag trodde vi hittat varandra till slut och att han förstod vem jag var, men allt han bryr sig om är sin egen ära.

Tor är vred

Att få ha sin familj omkring sig och att kunna prata med dem fritt, det var vad jag ville ha från mina syskon, men de var allihop självupptagna och jag passade dem bara så länge jag kunde klappa dem på huvudet och få dem att känna sig bra. För inte så länge sen fattade vår pappa att jag var den som var mest lik honom. Just då blev jag väl mest irriterad, eftersom det är bara för tydligt utseendemässigt, men även mycket annat som jag sett länge jag liknar honom. Att han varit den som fått ta mest hand om barnen och sen alltid får andras husdjur dumpade på sig, för att han var ansvarsfull och snäll, jo, det kan jag känna igen från mig. Han har därför givetvis mest blivit ansatt av mina syskon för att ge dem uppmuntran, tid, erkännande eller vad du vill. Så mycket att han tyckte en del var lite omogna och behövande mot slutet, när han kände att han tacklade av rejält och ville tro att vi alla kunde ta hand om oss själva. Han oroade sig för detta beteende, men kände tillförlit för mig och det uppväger idag mycket att han valde bort mig när jag var liten.

En gång för ett par år sen var jag också såhär trött på det förutsägbara hos mina syskons ageranden. Minns att jag sa något om det till mamma, hur trött jag var på dem allihop, för de vill bara ha och ha och de ger aldrig något riktigt igen. Allt handlar om dem och jag får aldrig plats utom som publik som ska applådera allt de gör. Vad jag gör saknar betydelse. Inte konstigt att jag får ångest varje gång jag ska träffa dem och då särskilt systern. Hon ger mig svår ångest för hon har så många gånger förstört en fin upplevelse med någon riktigt klantig kommentar. Det är som om hon tror både jag och mina barn är gratis tjänstejon som hon och hennes familj kan rya åt. Jag får ont i magen bara av att tänka på så obehagligt och tröttsamt det varit de gånger jag ändå umgåtts med dem. Det känns alltmer som om jag inte vet vem jag kan lita på i dagsläget av de här tre.

Jag är gubbens ros
 
Varje gång jag tror allt är ok och de är jättesnälla och älskar mig visst tillbaka så gör de något otroligt klumpigt och elakt. Som nu när min syster går och ljuger om något så fånigt som ett huspris. Det var den värsta lögnen, men mycket mer hon påstod var också bara fantasier. Sen undlät hon att berätta det viktigaste, nämligen vad pappa ordagrant hade skrivit i sitt avtal med henne angående stugan. Hon nämnde inte ens hans avtal, som om det inte fanns och ingen av bröderna verkade känna till det. När jag sen litar på min äldste bror så tar han helt systerns parti trots att jag har bevis för lögnen om huspriset. Det är svårt för mig att ha bevis om avtalet, för det sitter systern på och en del annat hon påstod kunde ju sunt förnuft begripa var nonsens för att snurra bort oss ifrån avtalet. Och den närmste brodern, som själv varit i luven på henne för att hon gör saker bakom ryggen på oss utan vårt godkännande, försvarar henne. Jag anar att det var på hennes uppmaning, för så försökte hon göra med mig när han bråkade med henne - få mig att säga till honom, fast han var i sin fulla rätt att vara förbannad, eftersom hon går bakom ryggen på oss.

Nu är det slut nästan på den här sagan om hur man blir utsugen och använd som en trasa, men när man själv behöver stöttning och en axel att luta sig emot är de alla som bortblåsta. Kvar är min lilla gubbe, som är ganska snäll numer. Kan inte säga han alltid varit så snäll som han är nu, utan det är lite som om något ont väsen lämnat honom. Häromveckan var väsendet tillbaka och han slog sönder en tallrik för mig. Jag såg i blicken att han var där. Mörk och elak. Tror det är det där själviska väsendet som fått honom att säga och göra så konstiga saker. Om jag aldrig ser den där svarta otäcka energin igen så är det inte en dag för tidigt. Och eftersom jag var uppfostrad med att stötta och uppmuntra mina syskon så har jag ägnat vårt förhållande till att hjälpa min gubbe att förverkliga sig själv. Hittade hans drömjobb.

Sen kommer äppelblommen

För några år sen tyckte däremot han att jag kunde jobba på ICA. Blir man sur eller blir man? Sen sa hans mamma samma sak, men hon har aldrig tyckt om mig. Kanske fick han idén från henne, för om han inte vet vem jag är nu så behöver han en ny hjärna. Hans mamma däremot har alltid gjort sitt bästa för att få mig att må skit med mig själv. Jag brukade stötta henne och uppmuntra henne så jag antar jag förtjänade det. Tror jag borde slutat stötta och uppmuntra idioter för länge sen - såna som inte fattar att man inte utnyttjar människor som är snälla mot en. Så gör vi inte där jag kommer ifrån och jag tycker inte om hur ni beter er här. Det här är en skitvärld och fan vet om det finns så många här som egentligen är värda att bevara vid den stora reningen. Då när allt skit måste bort för att jorden och naturen ska överleva. Alla parasiter måste ju bort från kroppen. Snyltarna.

IngRuna - Kärlekens Cirkel